Behövs eller inte??

En artikel handlar om att äldre människor får för mycket och för många olika mediciner. Men nu undrar jag, om mediciner är så himla bra varför fungerar inte dessa på de som är som mest utsatta? Gamla, svaga och de som bäst behöver mediciner. Är det kanske så att yngre personer är så mycket starkare i sin kropp att de enklare klarar av alla de kemiska preparat som mediciner just för att de är så unga? Är det naturligt att tillföra kemiska preparat till kropp och sinne? Jag tycker inte det! Nu arbetar jag i mitt yrke som pedagog för människor som mår psykiskt dåligt. I denna världen finns det så otroligt många människor som äter antidepressiva mediciner och dessa gör ju bara att sina dilemman dövas för en tid men problemen som finns i ditt sinne försvinner inte alls för det. De finns kvar men vi låter oss luras att allt är bra för en tid tills att de inte fungerar och nya mediciner måste tillsättas. Jag vet också att när man har så fruktansvärt "ont" i sinnet så gör man vad som helst för att finna balans igen. Då är det många som säger till psykiatrikern om man kan få mediciner, av medicinerna kan man då bli ett skal, en avstängd individ som inte längre hade kontakt med sina känslor. Detta skulle inte jag vilja utsättas för, det finns andra sätt att må bra på, Så till er som inte funnit denna känsla, fortsätt söka och ge aldrig upp!!

Tanken att skänka pengar.

Slår upp ögonen, slår på TVn och nyheterna och trots att jag tekniskt sett inte ens är vaken blir jag förbannad. Man säger att biståndet från Röda Korset inte kommer fram till de nödställda, att miljoners miljoner förskingrats. Jag blir inte förbannad över bedrägeriet i sig utan att det kablas ut som en nyhet nu. Återigen en sån där sak som vi alla vetat, alla sagt. Våra gåvor kommer aldrig fram, åtminstone inte till fullo. Det har ju gått att se med egna ögon om man varit en smula uppmärksam. Miljoners miljoner trillar in i dessa sparbössor och insamlingar, år efter år, men har bilderna av människor i svält och nöd minskat? Nej just det. Visst det har skickats en del ris som krigsherrar tagit och bytt mot vapen, det har satts upp några tält, några läkare och några proteser, men även för en novis är det lätt att se att pengarna försvinner på vägen. Har bara inte varit klart vem som stoppat dem i fickan. Och först nu. Den 25 augusti är det en nyhet att “Hoppsan biståndet kommer inte fram“. År efter år efter år har människor delat med sig av sina pengar för att förhoppningsvis lätta sitt samvete och i andra hand hjälpa någon annan, trots att vi alla vetat att administrationen tar minst hälften och någon annan den andra. Orsaken till att jag nästan aldrig skänker en spänn med mina privata pengar utan att kolla hur man egentligen använder bidragen. Nyhet my ass. “Är det rätt sätt att hjälpa, kommer pengarna till offren? “. Nej uppenbarligen inte.

Tysken och gubbsjukan

För övrigt träffade jag under helgen en tysk som faktiskt var trevlig. I 40-års åldern, kille och jag misstog honom för att vara engelsman. Han var nazistsvinens guide och kunde bekräfta mycket av mina tankar om just tyskar. Dock fick jag en liten knäpp på näsan då han övertygade mig om att det var tyskar som bott innanför den gamla järnridån som var dålig på engelska och de som hela tiden bott i väst som kunde den. Givetvis givetvis tänkte jag. Om jag hade tilltalat dem på ryska så hade de ju begripit. Nu kan jag inte speciellt mycket ryska. “Sträck upp era vapen” men jag har inte sett att just dessa tyskar har några vapen förutom onda blickar man får när man rycker på axlarna och inte svarar på deras tjatter. Hur som helst talade jag länge och väl med denna guide och han frågade om jag hade Facebook. Har aldrig haft en tysk på Facebook så det skall bli intressant. Tog dessutom foton på honom tillsammans med två tjejer på festen som hade de absolut kortaste kjolarna jag sett hitills. Han var i extas och det var jag med faktiskt. Försökte vinkla kameran så att den skulle knäppa lite underifrån. Efteråt flinade vi åt varandra och han sade att han skulle mejla över fotona. Det finns då ett språk som vi alla talar likadant på jorden, speciellt män emellan.

Kallt kaffe i sängen.

Det händer saker i bloggvärlden noterar jag. Har inte hunnit med att läsa just något men skall försöka uppdatera mig lite under dagen sittandes under ett körsbärsträd med en kall öl och förhoppningsvis lite mer ifred än de senaste dagarna. Bland annat viskas det om att en viss bloggerska med förkärlek för bedrägerier figurerar på ordentliga nakenkort, så kallad “split beaver”, har fått fotona skickade till mig så det skall undersökas med lupp och pincett minsann. En annan bloggerska har årsredovisningen klar och uppvisar något som inte stämmer. Egentligen orkar jag inte bry mig men det är som sagt en del lösa trådar som skall knytas samman med mina egna tidigare inlägg.

Övrigt denna vecka och speciellt morgon så blev jag serverad kaffe på sängen av en 17-åring. Givetvis spilldes kaffet rakt i sängen men som tur var, var det iskallt då grabben inte riktigt begriper hur man gör kaffe, att pappa vill ha kaffet när det är varmt. Sött på nått vis även om ungar kan vara ganska komplext härliga . Ibland blixtrar de dock till och jag finner att många av mina egna observationer av vardagliga saker är ganska lika barnens. Vet inte om detta innebär att de är på min nivå eller att jag är på deras…

Även om jag kanske inte uppdaterar bloggen så frekvent så för jag anteckningar över saker jag skall ta upp senare. Passar på att njuta av de få ljusa dagar som återstår innan hösthelvetet kommer på riktigt. Plockade svamp en eftermiddag också och det gav ganska rejäl utdelning. Faktiskt så mycket att vi tvingades sluta plocka för korgen hade ingen mer plats, var dessutom skittråkigt att rensa dem.

Flytthjälpen!!!!!!!!

Ibland undrar jag varför jag öppnar käften alls. Jag avskyr folk som flyttar såvida det inte är mycket långt bort. Nu erbjöd jag mig tidigare under sommaren att hjälpa till vid en flytt för att det verkligen är för en god sak. Idag blev det bestämt att det skulle ske på eftermiddagen vilket gör mig lätt stressad eftersom jag dels måste åka en himla lång väg och sen själva flyttandet. Varför använder inte fler firmor att göra det? Man slipper ju nästan allt och det finns till och med människor som städar åt en efteråt. Och jag är inte riktigt i form för att bära omkring en massa saker, men jag kan heller inte dra mig ur. Dels vore det inte snällt och dels behöver människan verkligen få lämna allt i den nuvarande bostaden bakom sig. Nåja jag återkommer väl med samtliga leder brutna eller knäckta och helt ur spel för Festivaldax på lördag. Pust, suck och helvete.

Organ(ist)!!!

Bara jag som tycker att ordet organist är helfestligt? Jag drar alltid snuskiga parareller till ordet och nyss hörde jag det på radio P3 och småfnissade. Nu skall jag fråga en mindre vetande tjejkompis om hon kan förklara ordet. Jag hoppas få en mycket bra förklaring. Ungefär som när jag frågade en flickvän i ungdomens dagar om vad äggledare var och hon svarade “Ehh e det han som bestämmer i en hönsgård?”

Majonnäsburken och två koppar kaffe

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäs burk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.. Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade. Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna. Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand. En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.

PIZZAför 8400 spänn!!!!!!!

Hände en lustighet vid pizzerian för en stund sedan. Hade ringt in en beställning och traskade dit för att hämta den. Mannen vid kassan slog in och sade 84:-
Jag tittade på kassaapparaten och där stod det 8400:-
-Ska du betala med kort?
Jag var helt ställd. Att låta honom dra något kort när summan på kassan säger 8400 spänn kändes inte som något alternativ. Visst de gör goda pizzor men inte till det priset. Upppstod en stunds förvirring då han dessutom misstog sig på min vilja att betala. Jag sade ju bara nej och kom mig inte för att säga att det stod fel på kassan. Till slut pekade jag och sade att det är fel. Då fattade han slutligen och skrattade muntert. Ropade dessutom dit sina kollegor som tittade och skrattade. Sedan slog de ut kvittot och skrattade lite mer. Själv var jag bara en smula oroligoch ville gå hem med min pizza. Till slut fick jag betala 84 som lät rimligare och fick dessutom en av hans goda fruktklubbor att smaska på under vägen hem. Egentligen borde man väl kanske sparat den till efter maten men jag kände mig lit orolig ändå, tänk om vissa har detta i system?

Helghälsning

Idag har jag inte suttit många sekunder på min baklykta. Har varit full rulle hela tiden på jobbet. Servat de boende med kaffe och kaka, diskat, dukat, kokat kaffe, mm.Är bra trött i huvudet efter att ha hört samma fråga från en boende minst 50 gånger idag och svarat 50 gånger. Måste dock erkänna att de sista gångerna lät jag inte så glad. Ärligt talat så blir jag provocerad när icke dementa och icke hörselskadade personer inte lyssnar på vad man har svarat, utan tjatar med samma fråga hela tiden! Funderar på om jag reagerar normalt?Just när jag skulle gå hem för dagen, ramlade en boende och det blev smått kaotiskt. Som tur var så var det inte så illa som det såg ut från början.Nu ska jag snart varva ner och njuta av kommande helg. På Tisdag blir det nog en tur till Köpenhamn för kalas hos min kusin. Ska bli roligt.Hoppas ni mår bra alla! Önskar er en fin eftermiddag och kväll! Trevlig helg!

Lite pengatankar

Har nu under kvällen suttit och tittat på en uppsjö av spel & dobbeltips. Gör mig än mer övertygad om att “odds-spel” inte är min grej. Ingen annans heller uppenbart. Man kan inte ta tips av folk som till och med ligger långt minus än det de startade med och min gyllene regel om att den som tjänar pengar inte delar med sig verkar gälla. INGEN med sunt förnuft delar med sig av tips och trix som ger utdelning. Gör man det är man antingen otroligt korkad eller jävligt korkad. Det finns inget som heter gratis och ingen som är välmenande när det kommer till att unna andra pengar. Finns det ett fungerande undantag så skall jaga vara den förste att gå ner på knä och be om ursäkt för mitt antagande. Det enda spel som kan fungera är poker, där handlar det nämligen inte enbart tur utan en oerhörd strategi och fingertoppskänsla.

Vidare har jag nu påbörjat förhandlingarna om en pryl som egentligen är svindyr men som jag hoppas att den nuvarande ägaren inte skall förstå värdet av. Visst lite fulspel kanske, men jag har inte satt upp några etiska regler förutom att inte begå kriminella handlingar för att få tusenlappen att växa
Denna pryl har två vägar att föra handlingen vidare. Antingen igenom Tradera eller Blocket eller ytterligare några mindre investeringar och sedan att sättas i arbete. Förtjänsten är god men tyvärr kanske lite fel årstid och jag vet inte om jag skall slå till nu och låta den äta upp största delen av kapitalet eller ligga lågt och slå till närmare vår/sommarperioden. Lutar mest åt att jag köper den om den får kosta max 600 spänn och sedan omgående annonserar ut den för minimum 5000. Då försvinner dock möjligheten att ha en tickande inkomstmaskin under resten av året. Får fundera lite. Om priset blir för högt måste jag antagligen dra in pengar på något annat håll först. Dock kommer jag som mest att ge 1500 för pinalen.

En annan grej som jag definitivt skall testa är en sk “Bra-att-ha-låda”. Köpa in billiga pinaler som alla behöver i sitt dagliga hushållsarbete och sedan plocka samman det till en mix och sälja tio gånger priset. Har lyssnat runt lite och fått det bekräftat att det finns försäljningsunderlag och borde gå att bli av med på 2-3 dagar. Nästan helt utan eget arbete vilket är en fördel.

Att donera

Jag hade jobbat sent en kväll förra veckan. Resten av familjen låg och sov när jag kom hem. Hade ingen lust att gå direkt i säng, så jag gjorde i ordning en smörgås, hällde upp ett glas rött - och slog mig ner framför TV:n.
Normalt i det läget så brukar jag zappa fram en sitcom; typ 2 ½ män, Scrubs, eller liknande för att flina en stund. Det gjorde jag inte den här gången. Jag lät den vara kvar där den var…på SVT där ett program från UR sändes. Det var ett inslag från Israel/Palestina. Väldigt långt ifrån den lättsamma sitcomvärlden, och jag funderade på att byta kanal, men jag är glad att jag inte gjorde det.

Dom intervjuade en palestinsk man vars pojke på 16 år hade omkommit. Jag missade om det var någon raktetattack, en självmordsbombare eller vad som tog hans liv. Pojkens namn var Ahmed Kathib. (osäker på stavningen) Han tyckte om att spela fotboll, och drömde om att en dag att bli läkare.

Hans kropp hamnade på ett Israeliskt sjukhus, men hans liv gick inte att rädda…då tar pojkens far ett väldigt empatiskt och medmänskligt beslut. Han bestämmer sig för att Ahmeds kropp kanske kan rädda andra barn till livet. När han tog detta beslut, så gav han och hans son livet tillbaka till 6 andra barn. Han brydde sig inte om att dom barnen råkade vara Israeler. ”Jag vet att det är så min son hade velat ha det…och jag kan känna att min Ahmed lever kvar en liten bit i dom andra barnen”


Om fler tänkte som den mannen, så skulle nog konflikten där nere vara lättare att lösa. Vi är trots allt människor allihop, vi borde spela i samma lag.


Det här inslaget berörde mig väldigt starkt. Kanske för att jag har grabbar i samma ålder, och jag kunde känna den här pappans smärta rakt igenom rutan, men jag såg också hans starka övertygelse…hans godhet lyste mycket starkare än hatet.

Dagen efter gjorde jag en sak jag länge tänkt på, men aldrig tagit tag i. Jag gick in på närmsta apotek, hämtade ett donatorkort, fyllde i, och stoppade i min plånbok.
Jag tänker inte komma med någon pekpinne här, eller försöka påverka någon annan; men om du som jag - vet vad du vill i den här frågan, men ännu inte gjort det där enkla som kan rädda någon annans liv en dag…när ditt eget inte går att rädda: så var snäll och gör det.

Sockeralkis

Jag har en kompis som är sockeralkis. Hon måste alltid ha något i munnen, något som smakar sött. Om det finns olika alternativ av exempelvis drycker väljer hon alltid det sötaste. Jodå, hon är rejält överviktig och har dessutom grymma problem med en besvärlig hudåkomma. Jag är säker på att denna åkomma skulle bli avsevärt bättre om hon slutade äta så mycket socker. Just nu är hon med i Viktväktarna, fråga mig inte för vilken gång i ordningen. Har försökt få in henne på tänket med "normal" kost, men hon KAN INTE avstå från socker. Härom dagen berättade hon att hon inte fuskat alls, men i andetaget innan hade hon redan avslöjat att hon inte kunnat motstå en bit kaka (av en sort med otroligt mycket socker och kalorier).Jag är ganska anti mot socker, men visst äter jag också sötsaker. Dock försöker jag hålla det till helgerna, och då i måttliga mängder. Och söta drycker är det äckligaste jag vet, blä. Föredrar kolsyrat vatten eller helt enkelt vanligt kranvatten. Min övertygelse är att söta drycker är vår största fettfälla. Spelar ingen roll om det är zero eller light, då har istället en massa kemikalier tillsatts, ämnen som våra kroppar inte är gjorda för att kunna ta hand om. Så jävla onyttigt med andra ord.Blir beklämd över min kompis otroliga sockerberoende. Fattar inte att någon kan vara så jävla torsk på sött, att hon alltid måste ha något i munnen. Det värsta är att hon överför det på sina barn, den äldsta är på tok för stor. Den yngre är också för rund, men inte lika mycket som den äldre.Har lånat ut böcker till henne om lowcarb-kost för att försöka få henne att tänka om. Utan reslutat. Nu är hon med i VV för femtioelfte gången och kommer väl att tappa några kilon. Men när hon tröttnar går hon upp ännu fler...Är själv ingen sylfid, har också några kilon för mycket. Men mina extrakilon känns oerhört hanterbara jämfört med hennes och jag har inga sjukdomar. Nu vet jag givetvis inte om hennes hudåkomma enbart beror på sockerkonsumtionen, men om jag hade det så besvärligt som hon skulle jag absolut testa en lowcarbdiet under några månader. Men är man sockeralkis så är man, tror att det är minst lika svårt att sluta med socker som med sprit...Vad tror du?

Levande handel+ möten mellan olika människor

Egentligen började dessa funderingar för ett par dagar sedan under en diskussion kring att leva enkelt. Alltså att uppskatta de där sakerna man ser dagligen på ett annat sätt än vad vi gör. Att se skönheten i en planta som växer, lyssna på den där satans pipfågeln utanför fönstret på morgonen och njuta av allt som finns och inte kostar 1200 spänn att uppleva. Någonstans kanske harmonin mellan allt spelar in. Sedan nämnde en nyare bekantskap något om att jag borde besöka en högst levande marknad i Thailand. På tal om att importera chili. Fick mina tankehjul att börja snurra i ett gammalt spår som jag lagt på is. Eftersom det berör en hel del områden kommer detta bli ett mycket långt inlägg.

Utanför de tre största städerna i Sverige har de gamla marknaderna försvunnit helt. Visst det förekommer ett par om året av tradition, men det som säljs där har inget med min tanke att göra alls. Saluhallarna i just storstäderna har även dem tappat mer och mer av grundkonceptet med marknad och handel. Att vi får fina råvaror är inget negativt, men jag önskar att dessa handelsformer kunde utvecklas eller snarare återgå till det som omnämndes till “gamla bondesamhällets” handel. För det som idag skall vara en plats för handel, utbyte av tjänster har blivit något helt annat. Gigantiska byggnadskomplex ägt av enskilda företag. Man har en avdelning för bröd, en för kött, en för grönsaker och en för TV-apparater om man behöver en sådan. Det är samma ägare vilket medför att priserna inte kan diskuteras, utbudet är helt och hållet styrt av säljaren. Varumärken. Dessutom hur många åker till Coop Forum eller ICA Maxi för att strosa runt en heldag och titta på utbudet och möta människor? Trots att det är ett slags levande marknad är det tämligen stendött på liv.

Jag vill återgå till tiden när det var torghandel i varje stad och bygd. Där varorna som såldes var odlade eller tillverkade av lokala producenter och alla termer med gröna nyckelhål, ekologiskt odlade saker inte kännetecknades av ett brutalt överpris. Man får inte glömma att själva grunden för möten mellan människor inom och utom landet bottnar i handel och utbyte av kunskaper. Traditioner och yrkesstolthet. Hur många har på sistone sett en skomakare?

Det talas ju ofta om att vi skall vara företagsamma och i allt mindre utsträckning söka bidrag utan arbeta och försörja oss själva. I det har staten rätt. Alla skall kunna arbeta och försörja sig. För att uppnå det måste dels människorna börja se sig om efter alternativa inkomster till hushållen och staten måste tillåta det utan att skatta sönder verksamheterna till den grad att det är lönlöst att ens försöka. Jag menar inte att man skall släppa allt totalt fritt, men vissa verksamheter borde premieras. Till exempel tillverkning eller odling i en skala som inte kan betecknas som industriell. Att skattefritt på ett torg eller i en saluhall få sälja det man odlat eller framställt. Inkomster av eget arbete som man lagt ned tid på att få fram. Potatis, grönsaker, kryddor etc. Man skulle slippa att ens behöva tänka på hur hårt råvarorna besprutats med gifter eller hur mycket man manipulerat med dess gener, eller hur mycket utsläpp i naturen det blivit av transporterna till storbutikerna. Lokalt producerade råvaror utan bieffekter som garanterat skulle vara rättvisemärkta.
Nu förstår jag givetvis att det aldrig skulle kunna försörja eller bära en stad/bygd enbart. Men det skulle vara ett mycket trevligt inslag i vår tillvaro och det skulle uppmuntra människor till att leva närmare jorden och naturen och med varandra. Istället för att arbeta en hel dag på en fabrik eller ett kontor, komma hem och sjunka ned i soffan med en färdigrätt och kolla på TV, skulle råvarorna höja intresset för vällagad mat.

För det man gör med egna händer är man stoltast över. Att människor är utbrända och inte orkar mer än sitt arbete och sedan försakar både familj, vänner för att sitta hemma och ha ångest över att tiden inte räcker till att leva är ju ett vanligt fenomen. Det är det samhället vi lever i idag och det kommer inte avta. Vad vi kan göra är att uppmuntra till egna initiativ att försörja och stötta lokala producenter på lokala marknader. Uppmuntra till möten mellan människor av alla nationaliteter eftersom vi nu är ett mångkulturellt samhälle. Blanda folkslagens färdigheter på ett och samma torg, få det att sjuda av liv och glädje.

Låt en turk sälja sina hemtillverkade sötsaker jämte den svenske hemodlarens kryddor och serbens handgjorda dojor. Låta alla med en idé om att dra in några slantar mötas på ett och samma torg och liva upp det. Alla folkslag äter och behöver skor någon gång. Den här formen av handel borde som sagt premieras och vara skattefri så att alla har chansen att dra in några extra kronor när de ändå inte får några fallskärmar eller miljardbonusar att dryga ut hushållskassan med. Jag fantiserar om att det skulle betyda otroligt mycket för den nationella andan och stärka banden mellan människor lokalt och att effekten av det skulle medföra att hela samhället skulle få en annan attityd. Ideér skulle födas, samarbeten inledas, ett givande och ett tagande. Byta skor mot ett par säckar potatis eller sötsaker mot en burk med spännande krydda. Helt enkelt rycka i nödbromsen för ett skenade samhälle och göra livet innehållsrikt igen för alla och inte bara några få.

Det existerar naturligtvis torghandel på många platser främt i storstadsregionerna och sedan ute på landsbygden vid återkommande marknader höst, vår, sommar och vinter. Men tänk ett Hötorg varje fredag och lördag i varje stad och by. Någon timmes strosande runt vad som kan erbjudas och som är säsongsbetonat beroende på vad som finns att tillgå i naturen eller kan framställas skulle vara betydande för allas själar tror jag. Betydligt trevligare än att springa och plocka ihop alla halv eller helfabrikat i tystnad på en stormarknad. Man skulle kunna välja själv. Visst man måste ju ha de stora matbutikerna kvar eftersom allt inte kan tillverkas eller odlas, men det skulle säkerligen gå att kombinera. Enda “nackdelen” som kan vara är att pengar byter händer utan att staten får ta sin del, men de summor det rör sig om skulle inte påverka statsapparaten nämnvärt. Om så skulle vara fallet kan man ju börja fundera på vad frihet, lycka och initiativ egentligen kan värderas i pengar?
Det fungerar ju i många andra länder så varför inte här? Hur många har inte gått och strosat på en marknad i utlandet där man erbjuder lokala råvaror och tänkt att detta har vi inte hemma i Sverige, men vi borde ha det. Det är ju supermysigt och väcker många olika sinnen. Färger, dofter, smaker. Mår man bra i själen ägnar man inte tid till att bråka med grannen om ljudvolymen på hans fest eller stirra snett på dem som är mer företagsamma och har mer än en själv. Gatorna skulle istället fyllas med människor istället för att vara folktomma och det betyder ju i sig att de som ägnar sig åt kriminalitet inte skulle vara ensamma på gatorna och människor skulle inte behöva frukta att vara ute. De områden som betraktas som farliga är ju just folktomma gator och torg. En levande handelsplats eller marknad medför så otroligt mycket mer än bara mat på bordet. Vilja-företagsamhet-yrkeskunskap-själaro-bättre produkter-extra inkomster-möten mellan människor-frihet-eftertänksamhet-respekt-samhällsansvar-omtanke. Inte bara 2-4 gånger om året utan dagligen. Kanske en utopi som inte alls är genomförbar eftersom vi människor har mycket svårt att dra ned på tempot. Men i princip räcker det ju att en eller två börjar med sin försäljning och att människor väljer dem före stormarknaderna. Finns det möjlighet att köpa grönsaker kanske man behöver annat också och vips så har man flyttat liv och rörelse in i städerna igen istället för komplexen utanför.
Nu kan mina tankar om detta verka en smula ostrukturerade, men jag gillar inte att sitta och editera och skriver hellre i den takt mina funderingar dyker upp. Tror att budskapet i det jag vill säga går hem ändå till er som läser .

Terrorn mot sig själv!!

Jag låg och funderade på nåt inatt när jag inte kunde sova! Detta med att hela förbannade livet från det man blir medveten om sin kropp ,hur den är formad,kan formas, hur vi kan förstöra den med socker,skräpmat,droger..så är det en evig kamp mot kilon,kalorier...
Man matas med bilder via media,tv -program ,om hur det rätta idealet ser ut..Varenda dag står det i tidningarna om den rätta frisyren, dom rätta kläderna....Och det bästa av allt!!! Följ detta fem veckors program så får du platt mage och fast röv !!!
Så ALLA kan alltså få ett sexpack på magen efter bara fem veckor???? Även alla kvinnor där huden och musklerna blivit så uttänjda efter barnafödande ??
Alla män med "ölkagge" ,kan dom ochså få en Martin Lidbergkropp??? Det är inte lätt!!!!! Hela livet...varje dag är det en ren jävla terror att vara människa....Man ska inte röka för alla cancer sjukdomar du kan få..Man ska inte dricka för mycket alkohol för man blir beroende,ful,tjock och även vissa cancer sjukdomar är kopplade till alkohol...Droger som Lsd, kokain vet vi ju redan vad farligt det är...
Man ska inte äta godis för man blir sockerberoende,får hål i tänderna, blir tjock, !!!! Äter man skräpmat så ökar risken för hjärt och kärl sjukdomar, kolestorolet skjuter i höjden och man blir överviktig givetvis ,ökar risken för diabetes o.s.v
Man ska röra på sig minst 30 min varje dag och det är ändå ganska lite..vill du bli riktigt vältränad ,öka på kondisen ska du träna minst en timme om dagen fyra dagar i veckan..ja just ja solen ska man ochså passa sig för..mellan kl 10 -14 så sitt helst under ett parasoll eller ha en ljus t-shirt på dig....Och sola för fan inte solarium under årets mörka månader får du får du hudcancer och ser ut som ett krokodilskinn i ansiktet..
Sen ska naglar klippas, fila spruckna hälar,hålla rent örat från vax,tvätta håret regelbundet,borsta tänderna minst två ggr om dagen, utöver det så använd helst tandtråd och munskölj ochså så du SPRÄNGER bort bakterier !!!!
Alltså fattar ni vilken terror det är hela livet om man vill vara någorlunda sund!!??
jo, så ska man tömma tarmen ochså en gång per dag....vanligtvis på morgonen...
Jag funderade på detta inatt för jag inser att även om man har tränat mycket som jag har gjort ,man slet på spinningen en timme , sen styrketräning i 30 min...3-4 dagar i veckan, utöver det så gick jag promenader , inte fan fick jag platt mage full med rutor !!!! och slutar man så blir de så kallade musklerna ganska stora och slappa....slit helt i onödan alltså..??
Oj ,man skulle kunna skriva hur mycket som helst om kroppen och alla sjukdomar...Men jag är bara så ruggit trött på att tänka mig för varje dag!! Är jag sugen på ett glas rött? ja men se där det får du inte ta! känner för smågodis ikväll..aja bajja...ALLT. ALLT ska man helst avstå ifrån!!! Unnar man sig typ 100 gram smågodis ja då har du fått 419 kcl extra den dagen!! VA??? det är inte lite det!!!!
Nej nu ska jag inte tjata om detta mer!! ska ut och jogga i uppförsbacke nu..pumpa bajjlådan fast..sen ska jag knapra vitkål till lunch!!! Livet är härligt va???

Barn som far illa

Jag blir glad när journalister och andra "Vanliga Människor" uppmärksammar barnen i vårt samhälle. De barn som kanske annars inte har någon "röst". Vi terapeuter/psykologer vet ju hur illa barn far av att SE och bevittna våld - speciellt när deras närmaste vårdnadshavare far illa - men det visar sig att t o m mammorna (som blir slagna) förnekar att deras barn påverkats av våldet: "Han märkte inget. Hon sov. Barnen vet inte att Lasse slog mig igår."
"Små koppar har stora öron" är ett uttryck som är mycket gammalt och säger mycket. Barn har väl utvecklade känselspröt och vet precis när mamma mår dåligt, eller när pappa är arg - även om det är alldeles tyst.
Barn som inte får hjälp med sin frustration utvecklar andra sätt att handskas med sina upplevelser: De blir inåtvända, deprimerade, utåtagerande, aggressiva, "röriga" (och symtomen liknar de som ADHD-barn har), stökiga, får sömnstörningar osv. Ungdomar reagerar på liknande sätt, men kan också börja skära sig, ta droger, bli sexuellt utåtagerande, rymma och både skolan och Socialtjänsten tar till en massa olika "grepp" för att "rätta till" barnet. Ingen "Ser Problemet". Barnens upplevelser "glöms bort". Kanske det t o m är en Hemlighet att mamma blir slagen av pappa/styvpappa då och då....Det är "skämmigt".
Utveckla vården på alla plan! Det räcker inte att "sy ihop såret i pannan". Det finns en insida också! Den är minst lika viktig!
Vi finns men vi är för få! Vi borde finnas lite här och där , och det borde inte kosta en massa pengar att få hjälp ifrån oss! Det borde vara lika självklart som att "laga den brutna armen", som att "laga den brutna själen"!

Att vara bloggarnas C-kändis

Det verkar vara rena hysterin, alla ska ha en egen blogg och man ska ha ett vinnande koncept och vara en C-kändis så att någon ens läser den. Varför? ..Är det inte nog med stress på dagen nu tar man även med sitt bloggande på nattetid.........
Sova? det får man göra sen, resonerar vissa. Ok, så långt är jag med...vill man gå som en zoombie på jobbet är upp till var och en, men bloggpris, ska det verkligen vara nödvändigt? Någon har satt ett pris på "taggen" och sen ska alla göra ett förtvivlat försök till att leva upp till denna hysteri med ständigt uppdaterade nyheter ??
Ok, kul grej men ett gott råd, ta det lugnt. Glöm inte att leva det "riktiga" livet också. Nyheter i all ära men livet går inte i repris.
Ha det bra alla härliga bloggare och läsare därute i blogg djungeln......

Var tacksam mot livet, vi har bara ett!!!

Kenth är den typen du älskar att hata. Han är alltidpå gott humör och har alltid något positivt att säga.När någon frågade honom hur han mådde svarade han:'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'.Han var en naturlig inspiratör.. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kenth där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kenth och frågade honom: 'Hur lyckas du?'Kenth svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.'Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet.Jag väljer de positiva sidorna i livet.'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag.'Det är det', svarade Kenth.. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.Jag funderade över vad Kenth hade sagt.Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.Många år senare hörde jag att Kenth var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kenth utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.Jag träffade Kenth ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?'Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kenth. 'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'.'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag? Kenth fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något.Vad gjorde du då?', frågade jag. Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kenth. Hon frågade om jag var allergisk mot något. Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'. Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död'. Kenth överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut..Inställningen är, trots allt, allt. Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga'. Matteus 6:34.
Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår. Nu har du två valmöjligheter:1. Radera detta 2. Vidarebefordra det till människor som du bryr dig om. Jag hoppas att du väljer alternativ 2. Det gjorde jag. Subject: När det känns för j-ligt, tänk så här.....Jag är tacksam...... för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna......för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb..... för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner......för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet..... för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem....för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.... för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.... för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil..... för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt..... för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra..... för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig.... för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen - jag har kunnat arbeta hårt..... för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.....

Var hämtar de sina kosingar??

Topppolitrasket och näringslivets rikingtoppar har tjänat in jättebonusar, stora lönelyft och pensioner i mångmiljonklassen...
Nu har dom insett att det "ser inte snyggt ut", "är inte rätt läge", "ser illa ut när det läggs varsel och folk blir arbetslösa", "och sänkta pensioner drabbar vanligt folk"... och har bestämt att inte ta ut dessa stora pengar.
Dom avstår frivilligt från sina förtjänade miljoner...
Fattingarna tvingas gå med på lönesänkningar, försämrad a-kassa... och förlita sig på ett urholkat och nästan nedmonterat människofientligt trygghetssystem med låga och tidsbegränsade ersättningar... och ett förnedrande lågt försörjningsstöd som sista utväg.
VAR FINNS PENGARNA TILL BONUSAR, 20%-IGA LÖNEÖKNINGARNA FÖR RIKSDAGSMÄNNEN OCH PENSIONER FÖR HADE POLITRASKET OCH RIKINGARNA INTE VALT ATT AVSTÅ DOM IDAG, SÅ HADE DOM JU FÅTT DOM!
Men,DET FINNS JU INGA PENGAR, säger samma människor, VI MÅSTE SPARA, SKÄRA NER, LÄGGA NER, PRIORITERA...
Det mest störande är att ingen ställer frågan hur det kommer sig att det finns så mycket pengar att dela ut till rikingar och politrask!
VAR FINNS PENGARNA? ´Det är nå´n som ljuger...

Ordlek med ditt förnamn

Regler: Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Alla svar måste vara riktiga och du får inte hitta på ord! Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får inte heller skriva samma svar två gånger, eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på namnfrågan). Lycka till!
Vad heter du? Kenth
Ett ord på fyra bokstäver: Krog (passar på mig)
Flicknamn: Kerstin
Pojknamn: Kurt
Yrke: Kirurg
Färg: Kolsvart
Klädesplagg: Kofta
Mat: Köttbullar
Sak i badrummet: Krämer
Plats/Stad: Kairo
En orsak att vara sen: Kvarsittning
Något man skriker: KOM NU!!
Film: Komedier
Något man dricker: Konjak
Band: KISS
Djur: Kobra
Gatunamn: Kungsgatan
Bil: Korvette (ursäkta)
Sång: Kung av sand

Lycka till Ni som vill prova!!
..

Att tänka efter

Folk skiljer sig för att ekonomin knakar i fogarna och en eller två i en familj/förhållande har fått gå från jobbet och i och med det blir det problem. Det är då man ska hålla ihop då det är tungt. Det är helt fel inställning hos folk vad gäller förhållanden, samboende och äktenskap. Dom ger upp för lätt. Så fort det blir lite problem så är gräset grönare på andra sidan staketet. Alla tjafsar ibland och speciellt i början på ett förhållande. Inget förhållande eller äktenskap är "perfekt". Kvinnan blir vuxen då hon får barn men mannen är fortfarande som han skulle vara fjorton, femton någonting. Han super på helgerna med kompisar hemma eller hos dom och sitter på den lilla lokala krogen och super upp familjens pengar istället för att göra något kul med barnen och frugan på helgen. Kvinnan får vara "fyllchaffis".Kvinnorna på gatan vi bor på ser "jätteglada" ut då dom åker förbi här med sina män på väg till "Kingan" . Sen får dom hämta mitt i natten som "fyllchaffisar" får göra. Det blir slut naturligtvis, det blir skilsmässa. Dom slåss ibland med både inom och utomhus så det hörs över hela kvartet, det är fantastiskt. På ca ett år har fyra stycken samboende/gifta på 100 meters sträcka på vägen separerat/skilt sig. Hur det är nere i radhusområdet längre ner vet jag inte, kan bara tänka mig. Alla håller naturligtvis inte på så men allt för många. Vi är så glada då vi fått ett ungt par som grannar mitt emot som inte håller på så. Dom är väldigt vettiga.Dom som skiljer sig eller separerar nu i långkonjunkturen förlorar mycket pengar på det också. Om dom köpt villor nyligen och/eller belånat för konsumtion (mc, plasma tv, ny data, nyare bil osv) som många gör så dom är fullbelånade förlorar dom mycket pengar. Dom har lånat på villan/radhuset för konsumtion och det får dom bittert ångra när fastighetspriserna går ner nu i långkonjunkturen och dom skiljer sig/separerar för att det inte är lika roligt längre.När dom säljer sitter många med en skuld på 200 000 var som ska betalas på. I bästa fall läggs det över som ett privatlån om dom har jobbet kvar. I värsta fall går skulden till banken, till Kronofogden och räntan är hög på det som ligger där. Men det är klart folk ska skilja sig mitt i lågkonjunkturen för att det börjar bli lite kärvt, tacka fan för det...

Pigg trots natt!

Jag lade mig relativt tidigt igår efter att ha bråkat med min stationära dator till den gräns där jag tänkte parkera ett spett rakt igenom dess skal. Men jag lugnade mig och tänkte att det var säkert ett tecken från Gud att jag skulle lämna datorn ifred ett tag. Minns inte riktigt när jag slocknade men det var nog strax efter 23-tiden. Vaknade sedan och kände mig riktigt pigg men det var kolsvart i rummet och utanför verkade det som. Tittade på klockan som visade 00.15. Shit!! Detta skulle bli en jobbig natt. Att övertyga kroppen om att den var trött och försöka stanna i sängen så pass länge att det blev en “normal morgon”.

Efter det vaknade jag kanske varannan kvart och upprepade proceduren. Började halvdrömma om att jag skulle blogga om ditt eller datt. Inget av det som jag minns när jag slutligen gick upp. Men jag låg där och smålog över olika infallsvinklar. Dags att börja med anteckningsblocket vid sängen igen kanske. Min egen “hårddisk” har på senaste tiden framstått som seg och tappar minnet oftare än tidigare.

En sak som jag minns från gårdagen är Gordon Ramsey och hans program. Där nämndes en site jag bara var tvungen att kika in på när jag vaknade. Pimp That Snack. Kanske den som hållit mig vaken till och från. Min iver att se den med egna ögon. Det går i korthet ut på att bygga egna bakverk och snask fast modell mycket större. Sedan fotograferar man processen och lägger upp den på hemsidan.

Finns det farliga tankar?

Om en konstnär har åsikter du inte kan förlika dig med, tar du då avstånd från dennes konst? Vad ska det i så fall leda till?Jag läste en artikel i musiktidningen Close-Up, där ledaren i bandet Therion ställdes mot väggen för sitt medlemsskap i Sverigedemokraterna. Han försvarade sig med att han vill ha koll på alla svenska partier, och medlemsskap är det enda sättet att få partiets utskick. Nu vet jag inte om detaljen med utskicken stämmer, men det är inte relevant.På grund av det här blev Therion mer eller mindre bojkottade av tidningen. Just för att tidningen inte vill stödja högerextrema rörelser. Nu ska inte jag försöka ge någon definition på vad som är högerextremt (och jag säger absolut inte att Sverigedemokraterna är ett högerextremt parti!), men det är den här biten som är intressant. Ska man bojkotta precis allt en person gör, för att man inte delar hans/hennes åsikter?Personligen förstår jag till fullo Therion-mannens tänkande. Han ville ha full koll, helt enkelt. Han hade för övrigt extrem kommunistlitteratur i hemmet, även det för att få koll. Men det väcker av någon anledning inte samma uppståndelse.Vad vet vi egentligen om Sverigedemokraterna? Ja, jag skulle säga att det mesta vi vet kommer från medier. Och det är inte direkt någon nyanserad bild. Samma sak med mc-gängen, för den delen. Jag tänker inte ha några åsikter om någon av rörelserna, just för att jag inte tycker mig ha tillräcklig kunskap.Men så till frågan. Ska vi bojkotta konst som kommer från någon vars åsikter vi inte delar? Nej, tycker jag. Jag tenderar att se konsten som något "i sig", och alltså strunta i vem som ligger bakom. Tycker det ligger lite i sakens natur just med konst, att det är verket som räknas. Men så klart finns det undantag, där just upphovspersonen spelar roll. Som i politisk konst. Om det sedan är anstötligt på det ena eller andra sättet får jag något att fundera på - oavsett vad jag har för åsikter. Och har jag ingen åsikt kanske jag blir tillräckligt insatt för att skapa mig en. Är inte det vitsen med konst?Personligen får jag ut betydligt mer av att umgås med oliktänkandes tankar, än jag får av tänkare som bara håller med. Om jag får välja vill jag inte heller bli skyddad från "farliga tankar", om det nu finns sådana.

Vad folk gör "Dagen efter"?

Vad gör jag egentligen på bakfylledagar? Äter pizza, kollar på film och kräks? I går skulle jag gå ut och införskaffa en eller ett par pizzor men istället kom jag hem med en burk Norrlandspölsa. Hur äckligt är inte det? Nedmalda inälvor och endast Gud vet vad. Tillsammans med en påse “Tyrkisk Peppar“, varför får det inte heta “Turkisk Peppar” förresten? Även en ny flaska Tabasco. Förra månaden gjorde jag av med tre stycken sådana. Har dragit ned på saltet rejält i min kost och ersatt med den härligt uppiggande såsen som substitut.

Gick hem och tillagade pölsan och kom på att jag inte alls var speciellt sugen på att äta den så den hamnade i “karantän” i kylskåpet för om möjligt senare uppvärmning. Försöker dra mig till minnes när jag sist faktiskt åt Norrlandspölsa och kom fram till att det måste ha varit någon gång i början av 90-talet tillagad av min mor. Anledningen till pölsaimpulsen kan ha varit att min kompis häromdagen åt sin favoriträtt bland de nordiska delikatesserna; Paltbröd och fläsk!! Han fullkomligt älskar sin palt medans jag aldrig någonsin ens smakat av anrättningen.

Efter det tog jag en mycket lång siesta med TVn som bakgrundsljud. Drömde något intressant men glömde det nästan genast när jag vaknade till liv igen. Jag tänkte att jag skulle komma ihåg att notera det jag drömde men jag glömde det så vips ut genom fönstret for den insikten. Fick en släng av arbetsångest också. Detta efter att jag tidigare på dagen deklarerat att jag minsann skulle gå direkt från jobbet om jag tappade intresset. Hyckleri. Bestämde mig sedan för att ägna kvällen och en bit in på natten med film. Inget lätt val men jag fastande för Hajen som jag nu har sett 7 ggr.

Pengaplanering?? Orkar jag o vill jag

Många gånger har jag undrat vart alla mina pengar tar vägen. Det slutar alltid med att jag inte har speciellt många kronor kvar på kontot veckan innan ny lön betalas ut. Jag har gjort tappra försök till att föra kassablad i excel, men det har visat sig vara ett allt för stort och krångligt sätt så det har bara blivit bortglömt. Jag har fört in kvitton när jag orkat, och då har det varit rätt stora kvittohögar att gå igenom, så jag tröttnade ju innan jag satte mig med det. Oftast satt jag med det samma dag som jag skulle skicka in mina räkningar via internetbanken också vilket gjorde att jag bara budgeterade hur stora summor de olika posterna kunde ha den kommande månaden. Så, nu har det gått ett par månader sen jag slutade med det, och har väl insett att det inte är något bra sätt det heller, att bara låta pengarna rulla ut, utan jättestor koll på vart. Visst, det låter skittrist att föra en kassabok, det kan bli allt för styrt. Så nu har jag bestämt mig för att sitta en gång i veckan med en större veckoplanering. Den kommer gå till som så här:
* Räkningsplanering (antar att det blir en gång i månaden ungefär)* Menyplanering (Lunch/middag/matlådor till jobbet)* Inköpsplanering (För att undvika allt för många stödköp)* Begränsad budget för onödiga saker (Typ godis och sådant) * Planering på vad jag vill köpa (Prylar, kläder och annat)
Förhoppningsvis så skall jag nu kunna få en överblick vart mina pengar hamnar. Bäst av allt, lite mer pengar kanske skulle gå att stoppa undan på sparkontot (Läs: reskassan till Turkiet). Dessutom skall jag nu börja laga mat i större utsträcknig, kanske inte exakt varje dag, men ofta och på så sätt kunna ha ett stort förråd av matlådor att ha med till jobbet. På mitt gamla jobb var det ju så bekvämt, där fick vi mat varje dag, vilket gjorde att latheten ofta tittade fram. Nu skall jag som sagt se till att laga ordentligt med mat vid varje tillfälle så jag kan frysa in fler portioner åt gången. Tanken är den att jag verkligen skall öva mig på att göra planerade inköp istället för väldigt impulsiva sådana. Jag vet ju att jag kan, men det blir alltid lite lättare om viljan dessutom är med. När man ser att ens sparande faktiskt ger något i långa loppet.Well, den som lever får se. Hur detta går får framtiden helt enkelt visa.

Lite om mig själv.

Den här listan kopierade jag från Limited Edition, det är många som redan gjort den så jag vet inte vart den kom ifrån från början men jag får svara på frågorna.

Har du...Förnekat förintelsen? Nej.
Följt Skilda världar? Nej.
Sagt nej till ett samlag? Ja.
Snott någons mobiltelefon? Nej aldrig
Varit medvetslös? Ja
Gjort nåt riktigt dumt? Har hänt, yes
Gjort nåt du verkligen ångrar? Absolut
Blivit full på ett släktkalas? Ja
Varit full i skolan? Nej
Blivit portad från en krog? Ja Café Opera.
Varit full på julafton? Har hänt när jag inte jobbar ja.
Varit nykter på nyårsafton när du var över 15 år? Ja .
Slagit sönder en tv? Nej.
Önskat att du var det motsatta könet? Nej.
Fått barn? Ja.
Åkt ambulans? Ja.
Gjort nåt riktigt olagligt? Ja, kört lite fort ibland, parkerar fel och lite sånt oskyldigt.
Fått din mamma att gråta? Har nog hänt ngn gång.
Blivit polisanmäld? Nej.
Slagit ner någon? Ja på karateträning.
Slagit någon blodig? Nej.
Skämts över dina föräldrar? Hände väl när man var i den känsliga åldern.
Skämts över din bästa kompis? Har hänt ngn gång.
Ätit från en papperskorg? Never
Senaste person som...Sov i din säng: Min fru.
Såg dig gråta: Min Familj.
Fick dig att gråta: Ett sorgligt besked.
Du delade en drink med: En kompis
Du gick på bio med: Min äldsta son.
Du gick på stan med: Min yngste son.
Skällde på dig: Skällde? Kom inte ihåg
Skickade ett e-mail till dig: En kompis
-----------------------------------------------------------------------------------
Har du någonsin...Sagt "Jag Älskar Dig" och menat det: Ja
Bråkat med ditt husdjur: Har inget husdjur.
Drömt något helt galet och så har det hänt dig nästa dag: Nej, ¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨
Varit i...
Usa: Ja
Norge: Ja.
Finland: Ja.
Kina: Nej.
Tyskland: Ja
Kanada: Nej
Österrike: Ja S
Spanien: Ja
Afrika: Nej.
Extra stuff...Tar du droger: Nej
Dricker du: Sällan
Vem är din bästa vän/-ner: Min familj, mina syskon, mina/våra vänner.
Vad är du mest rädd för: Att det ska hända min familj eller mina närmaste något.
Vilka kläder sover du i: Inga.
Vem hatar du verkligen: Elaka, falska, lögnaktiga människor som tyvärr finns i min närhet.
Varit kär: Helt klart
Kör du bil: Ja absolut, älskar att köra bil
Har du ett jobb: Ja
Gillar du att ha folk omkring dig: Både ja och nej, ibland är det skönt att vara ensam
Är du ett hälsofreak: Nej det kan man väl inte säga. Jag älskar choklad.
Har du varit kär i någon du inte haft någon chans på: Ja.
Är du ensam nu: Nej.
Låt som fastnar i ditt huvud ofta: In the ghetto med Elvis.
Vill du gifta dig: Är redan gift.
Vill du ha barn: Har barn
Favorit...Rum i huset: Matsalen.
Typ av musik: Låtar med groove i, gärna hårdrock från -70 talet.
Månad: Maj-Sept
Sten: Ädelstenar,diamanter.
De senaste 48 timmarna, har du...
Gråtit: Nej.
Köpt någonting: Ny mobil, Nokia 5800.
Varit sjuk: Nej.
Sjungit: Ja



Träffat någon ny: Nej.
Saknat någon: Ja.
Kramat någon: Ja
Kysst någon: Ja
Senaste Låt du hörde: Thin Lizzy: Southbound, underbar låt.
Film du såg: Australia kanonbra.

Drink du köpte: Gotländsk sommarnatt.

Sak du stal: Jag stjäl inte.
Mat du åt: Korvstroganoff.
Gången du åt en 7-Eleven korv: Äter aldrig på 7-Eleven
Festivaler i sommar? Nej
Frisyr? Halvlångt (borde klippa mig).
Fulaste kändisen? Ingen människa är väl ful. Vad är ful? Det är i varje betraktares öga.
Snyggaste kändisen? Cindy Crawford
Vad vill du bli? Jag är nöjd med den jag är.

Planer för idag? Jobba med huset.
Favoritdjur? Ormar
Favoritperson/er? Mina nära.
Har du:Digitalkamera? Ja 3 st.
Telefon på rummet? Ja
Könssjukdom? Nej
Husdjur? Nej.
Bra kompisar? Ja
Haft sex med någon som varit 5 år äldre än dig själv? Ja.
Tar du receptbelagda mediciner? Nej, inte nu iaf
Vem vill du fika med just nu? Har just fikat med min bästa kompis.


Sådär, nu var det avklarat, nu vet ni lite om mig, hahaha. Kopiera den gärna och tala om när ni fyllt i så får jag läsa vad ni är för ena =)



-

"Att gå in i väggen"

Att ”gå in i väggen” är ett begrepp som blivit modernt under framförallt 2000-talet. Det är först de senaste två decennierna som detta samhällsproblem lyfts upp ordentligt till ytan. Jag tycker uppriktigt synd om dem som råkade ut för denna personliga tragedi innan dess att det blev ett vedertaget sjukdomstillstånd. Det måste vara fruktansvärt att inte få sin sjukdom accepterad av läkare i allmänhet och sin omgivning i synnerhet. Att dessutom riskera att bli sedd som en svag individ med en uppmaning om att ”skärpa till sig”, och få sig tillgodo råd i stil med: ta någon dag ledigt så ordnar det sig. Jag känner flera i min närhet som drabbats av detta. Några av dem har kommit tillbaka till en fungerande vardag efter en lång tids sjukfrånvaro, medan andra inte varit lika lyckosamma och fortfarande för en kamp mot i första hand Försäkringskassan för att få ett medicinskt erkännande. Några av de historier jag fått höra har varit på gränsen till rent bisarra mitt i all sin grymhet. Det är en skrämmande insikt att det faktiskt kan hända vem som helst. Det kunde ha hänt mig. För cirka 10 år sedan startade jag en ny anställning på ett mycket välrenommerat företag. Allt såg ljust ut och med brinnande iver och höga ambitioner gav jag mig helhjärtat in i min nya yrkesroll. Av egen erfarenhet vet jag att när man startar på ett nytt jobb, krävs en viss tid för att komma in i organisationen vad gäller tider, kontakt med kollegor och att nå den punkt då man känner sig bekväm med de arbetsuppgifter man har fått. Jag har alltid varit en fighter när det gäller saker jag engagerar mig i, och ogillar att lämna saker ogjorda. Denna personliga egenskap började jag med tiden märka att inte passade bra ihop med min yrkesroll. Insikten om att det ständigt fanns saker att göra, planera och förbereda upptäckte jag att sakta men säkert tog all energi ur mig. Som det så fint heter, jag tog med mig jobbet hem. Saker som tidigare varit självklara att göra på fritiden, såsom träna och umgås med vänner upplevdes med tiden allt mer som påfrestande och ointressanta. Allt som fanns i mina tankar var jobbet. Hur skulle nästa dag se ut? Skulle det gå att genomföra det jag tänkt? Skulle jag hinna med allt som var tvunget att genomföras innan veckan var slut? Jag nådde en punkt där jag såg mig själv utifrån i ett ”helikopterperspektiv” och insåg att det inte var en hållbar situation. Jag började på ett nytt sätt se på hur arbetsdagarna och arbetsfördelningen såg ut för mina kollegor som startat på samma sätt som mig själv, men som arbetat i flera år. Inget av det jag för dagen upplevde som stressande, pressande och energikrävande skulle avta med åren. Snarare tvärtom. Det skrämde mig att se vilken väg jag var på väg att ta. Efter flera månaders funderande över vad som var orsaken till min brist på energi och motivation hade jag äntligen funnit svaret. Jag passade inte för jobbet, eller som jag väljer att se det, jobbet var inte ämnat för mig. Det jag valde att göra är det modigaste jag gjort i hela mitt liv. Många kanske skulle kalla det dumdristigt eller idiotiskt. Att avsluta en famtid som chef med mycket resor i utlandet och kundkontakter inom Skandinavien. Jag sade upp min tillsvidareanställning, och hur konstigt det än kan låta så är detta ett av de lättaste beslut jag har tagit i hela mitt liv. Efter alla funderingar och oro hade jag äntligen kommit fram till ett vägval i mitt liv som gav mig ett inre lugn och en känsla av att själv ha kontroll över mitt liv igen. Att beslutet i sig var lätt minskade dock inte min nervositet inför samtalet med min närmaste chef. Vad skulle hon säga? Hur skulle jag förklara för henne så att de förstod? Till min stora lättnad var min oro till stor del obefogad. Efter att jag förklarat min situation och vi diskuterat de praktiska delarna som rörde arbetssysslorna, fick jag till min stora förvåning något som kan liknas vid beröm. Jag som var rädd att uppfattas som feg och svag, fick värmande ord om mod, civilkurage och självinsikt. I ärlighetens namn har jag nog aldrig känt en sådan stolthet inombords som efter detta möte. Idag, med en aning perspektiv på den situation jag befann mig i, och det sätt jag hanterade den på kan jag ärligt titta mig själv i spegeln på morgonen och säga att jag handlade rätt. Jag tog ett stort och måhända livsavgörande beslut som hade sitt pris såväl socialt som ekonomiskt. Men jag ser det ändå som en stor personlig vinst. Jag vann inte bara tillbaka min egen inre harmoni och självrespekt, utan även en ny insikt om var gränsen går för hur högt pris det är värt att betala för ett yrkesliv. Pengar är mycket, men insikten om att de inte är allt är något vi alla bör tänka på lite oftare. Är det något jag hoppas kunna bidra med genom denna text, så är det att fler personer som befinner sig i liknande situationer väljer att stanna upp och tänka till. Alla har inte möjligheten eller modet att göra på samma sätt som jag gjorde.

Att jobba stenåldersmässigt

Har just suttit och skrivit ut papper, skrivit på dem och ska nu skicka iväg dem. Så att de sedan kan skannas in i en dator. Påminns återigen om att allt kunde funka mycke smidigare.Vi har en fantastisk teknik, och det är makalöst vad det går att göra med datorer i dag - och vilken frihet det skapar. Samtidigt är det märkligt hur stenålders vissa företag är. Inga namn, just det här att man får ett mail med papper som ska skrivas ut och skrivas på, för att sedan skanna in skiten i datorn igen. Varför inte bara skriva under med e-legitimation eller liknande direkt i datorn och slippa minst två onödiga steg samt portkostnaden? Något annat som stör mig är att privatpersoner tvingas sitta och beställa papper åt olika myndigheter, ibland från andra myndigheter. När det blir fel kommer det ett brev om komplettering, och så fortsätter den absurda cirkusen ett varv till. Varför inte låta alla myndigheter få tillgång till samma uppgifter? Integritetsproblem löses enkelt genom att de som går med på det hela godkänner ett avtal. Konspirationsteoretikern kan fortsätta med sina utskrifter...Systemen behöver moderniseras, och nu kommer det, Ja, det kostar pengar. Och ja, pengarna kommer att tjänas in på rätt kort sikt. Personalen behöver uppdateras också. Nu har internet funnits på allvar sedan i alla fall 1995, så det är inte så jävla nytt. Ett argument mot effektiviseringen brukar vara att människor blir arbetslösa. Ja, det stämmer. Men ska vi ha dåligt fungerande arbetsplatser bara för att man inte vågar bli effektiv? Tror inte det. Dessutom kommer nya jobb att skapas när allting rullar på smidigare. Dags att slänga ut 486:orna från arbetsplatserna och var inte rädd, det blir inte dyrare, bara smidigare.

Om självmordssajter

Detta är det obehagligaste inlägget jag gjort men då det florerar flertal självmordssajter vill jag att ni slutar läsa nu, eller på egen risk fortsätter läsa för detta fann jag på ett chattrum när personer satt och chattade om att komma över till "paradiset". Inlägget är till för DIG läsare.Tyvärr finns det sådant här också på nätet och det är inget jag sympatiserar med om nu någon bara kan tro det!!
Insulin injiceras, precis som diabetiker gör, rakt in i kroppen, och i höga doser kan det vara dödligt, och väldigt svårupptäckt pga att det finns naturligt i kroppen. Däremot är det svårt att få tag i det, om du inte är en diabetiker, eller känner någon som är. Men att ta din väns livsviktiga insulin, och lämna personen i fara, är kanske inte så vänskapligt.
En insulinöverdos ska vara rätt så trevligt. Insulinchockbehandling användes tidigare för en del psykiatriska konditioner.
En anonym läsare som själv prövat på insulinmetoden men misslyckats skriver: Det är svårare än man tror att förpassa sig till den andra sidan med den här metoden. Själv tog jag över 800 enheter insulin och överlevde utan hjälp från sjukvården... tro det eller ej. Min teori är att kroppen helt enkelt inte kan äta upp enorma mängder insulin på en gång så jag föreslår att man:
Fastar ett dygn och sedan super du dig ordentligt full (blanda din dricka med light läsk utan socker om du inte kan dricka det rent).
Du injicerar enorma mängder med insulin. En spruta räcker inte utan du behöver ett ganska stort lager. Alla människor är olika och en del faller nog ihop på en spruta medan andra kan ta enorma mängder. Absolut minimum skulle jag tro är 5 stycken 300 enheter sprutor men antagligen behövs ännu mer. När blodsockret faller så börjar levern leverera reservsocker till kroppen och det räcker längre än man kan tro.
Fortsätt dricka ordentlig med alkohol och var 10 minut tar du en ordentlig dos med insulin. Fortsätt så här tills du känner att du börjar skaka (det betyder att ditt blodsocker är lågt).
Nu fortsätter du ett tag till med starksprit (alkohol sänker blodsockret) och med injektionerna och sedan lägger du dig på det ställe du vill somna in för evigt på. Här fortsätter du att injicera allt du har kvar. Det här borde fungera men det är ett ganska osäkert sätt. Vill det sig illa vaknar du upp på akuten med hjärnskador istället för paradiset.
Insulin är ett ganska bra sätt att dö på. Det gör inte ont och det är inte kladdigt. Det kan vara lite läskigt när blodsockret faller, man skakar och känner sig svag och förvirrad men med ordentligt med alkohol i kroppen blir dessa symptom betydligt svagare och allt borde gå bra. Skriv gärna era tankar och kommentarer angående detta svåra ämne att föra en seriös diskussion och inga personliga påhopp tack!! DET ÄR KANSKE SÅ TABU ATT DISKUTERA ELLER BLOGGA OM SÅ ÅTERKOM GÄRNA OM JAG GJORT RÄTT ELLER FEL???

Att ge 150%

På mitt förra jobb hade jag hand om ansökningarna till lediga tjänster. Det visar hur svårt det är läsa jobbansökningar som inkommit och småskrattar då och då över vilka kassa CV:n mm somliga skickar in. Ibland bara ett par rader med obegriplig svenska, ibland på lika obegriplig engelska och en hel del med lustiga foton. Inte konstigt vi hade tre pärmar för ändamålet. En stod det “Aktuella” på, en annan “Vikarier” och den sista “Gud hjälpe oss“. Den sista är roligast att läsa. Där hamnar många invandrare som måste fått sina ansökningar skriven av en och samma person med mycket bristfälliga kunskaper i hur man gör sig attraktiv för en eventuell arbetsgivare. En av de främsta orsakerna till att jag reagerade var att minst en tredjedel av dem (50-60 stycken) angett tidigare anställning hos samma bolag. Och de sökande kommer från ganska precis hela landet.
Det är väl ingen hemlighet att invandrare eller andra landsmän drar nytta av sina nyanlända fränder. Så tror jag det är i det här fallet. Att någon driftig person säljer “hjälp” iform av att upprätta CV:n. Ett slags privat Arbetsförmedling mot en slant kanske. I många fall känns det nästan som om bara namnet ändrats och urprungslandet. Hur som helst känner jag både beundran för att personen själv kanske inte lyckats få ett jobb med sitt eget CV och istället startat eget.
Sen har vi de klämkäcka ungdomarna som vill ha exktrakneg. Helger och lov. Somliga av dem har en lista som skulle passa för ett VD-jobb. Lättgenomskådat. Livserfarenheter som inte än en farmor med sina över 80 år skulle haft chansen att samla på sig. Men det kan iofs stämma för dagens ungdomar är ju otroligt driftiga. Sen de som ger 150 procent. Vad menar de egentligen? Att de arbetar som en och en halv anställd eller att de verkligen ger allt och lite till? Beundransvärt men köper ni det med tanke på att somliga dör av stress för att de inte ens hittar ett blogämne? Jag är mest rädd att en sådan person hoppar in i hamsterhjulet och ganska snabbt tappar fotfästet och tumlar runt runt och till slut är så snurriga att de inte vet åt vilket håll de skall gå när det snurrat klart. Stressframkallande helt enkelt. Ambition i all ära.
Slutligen har vi alla de som skickar med bilder. Antingen en bild taget av en crappy webbkamera där de böjer sig för långt fram och får abnormt stora näsor eller de som tagit finaste semseterbilden i bikini eller shorts. En del nästan av onani karaktär. Det gav signaler till min f.d. chef iaf att placera många av dem i “Gud hjälpe oss“-pärmen.

Partajpulver

Krogkommisionen hade bokstavligen en lyckad kväll på Grammisgalan. Två team vandrade runt och iaktog tecken på drogpåverkade artister och de verkar fått napp i en del fall. Sägs dock ännu inget om vem eller vilka det var, men att döma av Andreas Kleerups beteende så hade inte han “rent mjöl" i påsen. Han menar i en senare telefonintervju att han minsann inte kan veta vad de stoppat i nyårstårtan… Fler som var upprörda var Ebbot från The Soundtrack Of Our Lives samt Robyn som menade att Idrottsgalan vore ett lämpligare ställe att leta drogmissbrukare. Jag kan inte hålla med där, visst förekommer det anabola steroider inom idrotten, tveklöst, men de är ju ständigt påpassade och medveten om att de kan kallas in för tester när som helst. Inom musikbranschen är det inte lika hård koll även om polisen skulle kunna hitta betydligt fler nyttjare där.
Andreas Kleerup har ju som bekant under förra året haft romanser med två välkända kokainsnortare. Linda Rosing och Carolina Gynning. Gynning var för övrigt på plats för att dela ut ett av priserna och man undrar om även hon testades? Det är tydligen mycket välkänt att Gynning frossar i kokain men liksom Sanna Bråding daltas det med kvinnan. Det vore ju en katastrof nu när Gynning sägs vara en stigande TV-stjärna (som Rosing) ertappades med narkotika. Vågar man gissa att ledningen för både TV4 och Kanal 5 är väl medvetna om detta men försöker hålla det undanstoppat?

En annan som det spekulerats om gällande “partajpulver” är ju Mikael Persbrandt. Att han gillar att partaja är ju ingen hemlighet. Rattonykterhet har ju blivit lite av hans fritidsintresse sägs det. Han är på tapeten idag med nakenbilder på vift. Tidningen Se & Hör har tydligen publicerat några nakenfoto. “Osmakligt” kallar hans advokat tilltaget och menar att Persbrandt gillar att bjuda på sig själv privat. Eftersom det är privata foton borde väl Persbrandt ändå minnas vem som tog dem från början och därefter kunna lista ut hur de hamnat i pressen. Återigen det där med att skjuta budbäraren. Ilskan mot att bilderna kommit ut är ju helt obefogad då han kanske skulle ha valt sitt festsällskap bättre

Kändes konstigt och overkligt när jag travade till arbetet. Tänkte på det där med döden, sorg och tragedier i allmänhet. I tidigare inlägg nämnde jag att tre kompisar gått bort förra året och tänker inte gå in närmare på det mer än att livet ibland har en tendens att dela ut de värsta pokerhänderna att spela med. Just i såna här tider med jul så förstärks ju mycket av de känslor man har och främst om de är nattsvarta redan innan. Och talesättet att en olycka sällan kommer ensam stämmer då så vitt jag kan se. Sägs att definitionen på en människa är hur den hanterar motgångar. Hur mycket motgångar kan egentligen en enda ensam människa ta innan det är nog? Antagligen högst individuellt men ingen annan kan ju sätta smärtgränsen åt en.
Så inbäddad i vadd travar jag in på arbetet vilket naturligtvis hade sina enorma motgångar. Men jag orkade inte ödsla energi på att vara arg så jag bara löste det hela och sen sket jag i det totalt. Det var bra att jag gjorde det för annars hade jag kanske inte uppskattat den fina hedersbetygelse som jag fått. Beviset på att trots all min vresighet, paragrafrytteri och pekande med hela handen gör jag tydligen det bra. Trägen vinner brukar det heta. Ja jag tror den just gjort det. Kände mig stark, motiverad och fokuserad som när jag vaknade imorse. Ingen lek liksom. Och jag behöver det. Att elden brinner, att det mullrar i fjärran och att jag får blotta tänderna och morra i ansiktet på det som komma skall. Min sanna natur.

Ungdomars tankar om livet?

Hade förmånen att ha 21 ungdomar i hemmet i Fredags då det var dans på "Björket" då skulle det festas till och denna gång blev det här hemma. UJ, Uj men då jag jobbat så många år med ungdomar som kommit på glid i samhället så tyckte jag det skulle vara intressant att prata med dessa som snart skall ta studenten och ut i livet. Det var enklare förr. Livet alltså. Nu är det betydligt mer komplext.Listan på vad som ska hända före 30 år är stentuff.Idol före 18, programledare i TV 3 före 19 och första miljonen före 21 år. Sen kommer frågan om man har en, två eller tre millar. En är helt okej, före 23, två ett måste före 30 och tre ger bonuspoäng. Är du sedan inte headhuntad före 24 och mellanchef före 26 kan du hälsa hem. CEO bör stå på visitkortet före 29, sen är det kört, då har man inte visat de så kallade framfötterna och kan lika gärna gå i gabardinbyxor resten av livet. Master är lägsta godtagbara nivå. Riskkapitalist före 27. Trendig trea före 22 och takvåning 28.Gulliga små barn före 29 och hus vid 30. Allt som händer efter 30 blir liksom lite försenat, förvuxet och lider av för dålig utväxling. För det är det som händer mellan 18 och 22 som gäller, om man ska hinna få lämplig tillväxt på investeringen. Vi talar life time value.Det är bara en sak som fattas. Som liksom inte hinns med. Livet självt. Och hur försvarar ungdomarna livet mot föreställningarna om hur det bör vara och se ut? Medelålders byråkrater kommer ut med anvisningar och dekretet om vad som måste uppnås varje år på skalan 20–30 år.Då skulle alla med rätta vända sig i en revolt mot dessa förtryckande och auktoritära myndighetsnormer för unga människor. Knäppa upp kraven, sluta leva ”som om” och ta för sig av livet. Upptäcka att det också finns ett roligt liv före 30. Och fan så mycket roligare efter.

Varför plågar jag mig.

Nu har jag tränat i en vecka exakt, förra måndagen körde jag mitt första pass. Jösses, har varit helt slut varje dag och så ska man cykla hem 2-3 km, ... körde nästan in i ett träd i fredags, jag var så trött.Så här ser mitt nya liv ut: jag ska inte äta onyttigt som godis, glass, chips eller cola, tränar måndag, onsdag och fredag, fredagar är värst för då kör vi ben... och jag har redan nämnt hur min hemväg är... usch :På söndagar simmar jag .Jag trodde jag gjort stora framsteg på bara en vecka, även om det inte märktes på vågen igår... hade bara gått ner 6 hekto enligt den vågen... funderade på att kasta den vågen. Idag tränade vi armar, axlar och rygg... snacka om att jag är öm i dem just nu... och så ska jag simma påsöndag kul... men det är bättre den här veckan, förra veckan hade jag problemet att min högra lunga ville ut genom ryggen och efter varje träning så hade jag så ont att jag knappt kunde andas, Nu gör det inte ont längre, även om jag fortfarande kan känna lungan i ryggen, men jag kan i alla fall andas Fast jag hade noll ork när jag kom hem så jag var lite onyttig och tog en färdigrätt från Findus, Pasta Alfredo och gud så gott det var. Ändå tänker man varför plåga sig och för vem ???? Träningen ska ju vara en njutning.

Gekås!!

GeKås...frivilligt.... viktiga fakta så här innför besöket???
1. Folk är galna...verkligen.
2. Par som inte kan handla utan att bråka...borde inte handla ihop.
3. Folk borde få gå en kundvagnskurs innan de släpps iväg med detta dödliga fordon.
4. Hela släkten måste inte gå i klump, gångarna är för smala för det.
5. Slipover är inte, kommer aldrig att bli och har aldrig varit snyggt.
6. Det är fascinerande att se hur många män blir omyndig/idiotförklarade av sina kvinnor så fort de går in i en affär...och hur männen accepterar det.
7. Nej, inte ens i jätteaffärer där ingen känner dig, är det en god idé att prata i sin mobil som om du sitter i din egen soffa....?
8. Att vara nykär är härligt men att gå arm i arm och småpussas framför stressade rea tokiga kvinnor är hur härligt som helst att se.
9. Snälla GeKås! Gör om så att man slipper gå genom damunderkläder när man ska till vissa ställen i varuhuset. Som ensam kille passerandes där blir man uttittad på med arga blickar.
10. Det har öppnats ett Erotikoutlet i Ullared...fattar ni? Det är helt sjukt..i Ullared...17 invånare eller nåt men erotikoutlet det har de ;)
11. Det kostar alltid minst 1000 spänn att komma ut...hur lite man än tycker man handlat.
12. Det finns otroligt många vackra kvinnor i vårt land....synd bara att de prioriterar schampoo före mig...;)
Ha en bra dag.
KB.