Tanken att skänka pengar.

Slår upp ögonen, slår på TVn och nyheterna och trots att jag tekniskt sett inte ens är vaken blir jag förbannad. Man säger att biståndet från Röda Korset inte kommer fram till de nödställda, att miljoners miljoner förskingrats. Jag blir inte förbannad över bedrägeriet i sig utan att det kablas ut som en nyhet nu. Återigen en sån där sak som vi alla vetat, alla sagt. Våra gåvor kommer aldrig fram, åtminstone inte till fullo. Det har ju gått att se med egna ögon om man varit en smula uppmärksam. Miljoners miljoner trillar in i dessa sparbössor och insamlingar, år efter år, men har bilderna av människor i svält och nöd minskat? Nej just det. Visst det har skickats en del ris som krigsherrar tagit och bytt mot vapen, det har satts upp några tält, några läkare och några proteser, men även för en novis är det lätt att se att pengarna försvinner på vägen. Har bara inte varit klart vem som stoppat dem i fickan. Och först nu. Den 25 augusti är det en nyhet att “Hoppsan biståndet kommer inte fram“. År efter år efter år har människor delat med sig av sina pengar för att förhoppningsvis lätta sitt samvete och i andra hand hjälpa någon annan, trots att vi alla vetat att administrationen tar minst hälften och någon annan den andra. Orsaken till att jag nästan aldrig skänker en spänn med mina privata pengar utan att kolla hur man egentligen använder bidragen. Nyhet my ass. “Är det rätt sätt att hjälpa, kommer pengarna till offren? “. Nej uppenbarligen inte.