Att donera

Jag hade jobbat sent en kväll förra veckan. Resten av familjen låg och sov när jag kom hem. Hade ingen lust att gå direkt i säng, så jag gjorde i ordning en smörgås, hällde upp ett glas rött - och slog mig ner framför TV:n.
Normalt i det läget så brukar jag zappa fram en sitcom; typ 2 ½ män, Scrubs, eller liknande för att flina en stund. Det gjorde jag inte den här gången. Jag lät den vara kvar där den var…på SVT där ett program från UR sändes. Det var ett inslag från Israel/Palestina. Väldigt långt ifrån den lättsamma sitcomvärlden, och jag funderade på att byta kanal, men jag är glad att jag inte gjorde det.

Dom intervjuade en palestinsk man vars pojke på 16 år hade omkommit. Jag missade om det var någon raktetattack, en självmordsbombare eller vad som tog hans liv. Pojkens namn var Ahmed Kathib. (osäker på stavningen) Han tyckte om att spela fotboll, och drömde om att en dag att bli läkare.

Hans kropp hamnade på ett Israeliskt sjukhus, men hans liv gick inte att rädda…då tar pojkens far ett väldigt empatiskt och medmänskligt beslut. Han bestämmer sig för att Ahmeds kropp kanske kan rädda andra barn till livet. När han tog detta beslut, så gav han och hans son livet tillbaka till 6 andra barn. Han brydde sig inte om att dom barnen råkade vara Israeler. ”Jag vet att det är så min son hade velat ha det…och jag kan känna att min Ahmed lever kvar en liten bit i dom andra barnen”


Om fler tänkte som den mannen, så skulle nog konflikten där nere vara lättare att lösa. Vi är trots allt människor allihop, vi borde spela i samma lag.


Det här inslaget berörde mig väldigt starkt. Kanske för att jag har grabbar i samma ålder, och jag kunde känna den här pappans smärta rakt igenom rutan, men jag såg också hans starka övertygelse…hans godhet lyste mycket starkare än hatet.

Dagen efter gjorde jag en sak jag länge tänkt på, men aldrig tagit tag i. Jag gick in på närmsta apotek, hämtade ett donatorkort, fyllde i, och stoppade i min plånbok.
Jag tänker inte komma med någon pekpinne här, eller försöka påverka någon annan; men om du som jag - vet vad du vill i den här frågan, men ännu inte gjort det där enkla som kan rädda någon annans liv en dag…när ditt eget inte går att rädda: så var snäll och gör det.