onsdag 22 april 2009

Att donera

Jag hade jobbat sent en kväll förra veckan. Resten av familjen låg och sov när jag kom hem. Hade ingen lust att gå direkt i säng, så jag gjorde i ordning en smörgås, hällde upp ett glas rött - och slog mig ner framför TV:n.
Normalt i det läget så brukar jag zappa fram en sitcom; typ 2 ½ män, Scrubs, eller liknande för att flina en stund. Det gjorde jag inte den här gången. Jag lät den vara kvar där den var…på SVT där ett program från UR sändes. Det var ett inslag från Israel/Palestina. Väldigt långt ifrån den lättsamma sitcomvärlden, och jag funderade på att byta kanal, men jag är glad att jag inte gjorde det.

Dom intervjuade en palestinsk man vars pojke på 16 år hade omkommit. Jag missade om det var någon raktetattack, en självmordsbombare eller vad som tog hans liv. Pojkens namn var Ahmed Kathib. (osäker på stavningen) Han tyckte om att spela fotboll, och drömde om att en dag att bli läkare.

Hans kropp hamnade på ett Israeliskt sjukhus, men hans liv gick inte att rädda…då tar pojkens far ett väldigt empatiskt och medmänskligt beslut. Han bestämmer sig för att Ahmeds kropp kanske kan rädda andra barn till livet. När han tog detta beslut, så gav han och hans son livet tillbaka till 6 andra barn. Han brydde sig inte om att dom barnen råkade vara Israeler. ”Jag vet att det är så min son hade velat ha det…och jag kan känna att min Ahmed lever kvar en liten bit i dom andra barnen”


Om fler tänkte som den mannen, så skulle nog konflikten där nere vara lättare att lösa. Vi är trots allt människor allihop, vi borde spela i samma lag.


Det här inslaget berörde mig väldigt starkt. Kanske för att jag har grabbar i samma ålder, och jag kunde känna den här pappans smärta rakt igenom rutan, men jag såg också hans starka övertygelse…hans godhet lyste mycket starkare än hatet.

Dagen efter gjorde jag en sak jag länge tänkt på, men aldrig tagit tag i. Jag gick in på närmsta apotek, hämtade ett donatorkort, fyllde i, och stoppade i min plånbok.
Jag tänker inte komma med någon pekpinne här, eller försöka påverka någon annan; men om du som jag - vet vad du vill i den här frågan, men ännu inte gjort det där enkla som kan rädda någon annans liv en dag…när ditt eget inte går att rädda: så var snäll och gör det.

söndag 19 april 2009

Sockeralkis

Jag har en kompis som är sockeralkis. Hon måste alltid ha något i munnen, något som smakar sött. Om det finns olika alternativ av exempelvis drycker väljer hon alltid det sötaste. Jodå, hon är rejält överviktig och har dessutom grymma problem med en besvärlig hudåkomma. Jag är säker på att denna åkomma skulle bli avsevärt bättre om hon slutade äta så mycket socker. Just nu är hon med i Viktväktarna, fråga mig inte för vilken gång i ordningen. Har försökt få in henne på tänket med "normal" kost, men hon KAN INTE avstå från socker. Härom dagen berättade hon att hon inte fuskat alls, men i andetaget innan hade hon redan avslöjat att hon inte kunnat motstå en bit kaka (av en sort med otroligt mycket socker och kalorier).Jag är ganska anti mot socker, men visst äter jag också sötsaker. Dock försöker jag hålla det till helgerna, och då i måttliga mängder. Och söta drycker är det äckligaste jag vet, blä. Föredrar kolsyrat vatten eller helt enkelt vanligt kranvatten. Min övertygelse är att söta drycker är vår största fettfälla. Spelar ingen roll om det är zero eller light, då har istället en massa kemikalier tillsatts, ämnen som våra kroppar inte är gjorda för att kunna ta hand om. Så jävla onyttigt med andra ord.Blir beklämd över min kompis otroliga sockerberoende. Fattar inte att någon kan vara så jävla torsk på sött, att hon alltid måste ha något i munnen. Det värsta är att hon överför det på sina barn, den äldsta är på tok för stor. Den yngre är också för rund, men inte lika mycket som den äldre.Har lånat ut böcker till henne om lowcarb-kost för att försöka få henne att tänka om. Utan reslutat. Nu är hon med i VV för femtioelfte gången och kommer väl att tappa några kilon. Men när hon tröttnar går hon upp ännu fler...Är själv ingen sylfid, har också några kilon för mycket. Men mina extrakilon känns oerhört hanterbara jämfört med hennes och jag har inga sjukdomar. Nu vet jag givetvis inte om hennes hudåkomma enbart beror på sockerkonsumtionen, men om jag hade det så besvärligt som hon skulle jag absolut testa en lowcarbdiet under några månader. Men är man sockeralkis så är man, tror att det är minst lika svårt att sluta med socker som med sprit...Vad tror du?

måndag 13 april 2009

Levande handel+ möten mellan olika människor

Egentligen började dessa funderingar för ett par dagar sedan under en diskussion kring att leva enkelt. Alltså att uppskatta de där sakerna man ser dagligen på ett annat sätt än vad vi gör. Att se skönheten i en planta som växer, lyssna på den där satans pipfågeln utanför fönstret på morgonen och njuta av allt som finns och inte kostar 1200 spänn att uppleva. Någonstans kanske harmonin mellan allt spelar in. Sedan nämnde en nyare bekantskap något om att jag borde besöka en högst levande marknad i Thailand. På tal om att importera chili. Fick mina tankehjul att börja snurra i ett gammalt spår som jag lagt på is. Eftersom det berör en hel del områden kommer detta bli ett mycket långt inlägg.

Utanför de tre största städerna i Sverige har de gamla marknaderna försvunnit helt. Visst det förekommer ett par om året av tradition, men det som säljs där har inget med min tanke att göra alls. Saluhallarna i just storstäderna har även dem tappat mer och mer av grundkonceptet med marknad och handel. Att vi får fina råvaror är inget negativt, men jag önskar att dessa handelsformer kunde utvecklas eller snarare återgå till det som omnämndes till “gamla bondesamhällets” handel. För det som idag skall vara en plats för handel, utbyte av tjänster har blivit något helt annat. Gigantiska byggnadskomplex ägt av enskilda företag. Man har en avdelning för bröd, en för kött, en för grönsaker och en för TV-apparater om man behöver en sådan. Det är samma ägare vilket medför att priserna inte kan diskuteras, utbudet är helt och hållet styrt av säljaren. Varumärken. Dessutom hur många åker till Coop Forum eller ICA Maxi för att strosa runt en heldag och titta på utbudet och möta människor? Trots att det är ett slags levande marknad är det tämligen stendött på liv.

Jag vill återgå till tiden när det var torghandel i varje stad och bygd. Där varorna som såldes var odlade eller tillverkade av lokala producenter och alla termer med gröna nyckelhål, ekologiskt odlade saker inte kännetecknades av ett brutalt överpris. Man får inte glömma att själva grunden för möten mellan människor inom och utom landet bottnar i handel och utbyte av kunskaper. Traditioner och yrkesstolthet. Hur många har på sistone sett en skomakare?

Det talas ju ofta om att vi skall vara företagsamma och i allt mindre utsträckning söka bidrag utan arbeta och försörja oss själva. I det har staten rätt. Alla skall kunna arbeta och försörja sig. För att uppnå det måste dels människorna börja se sig om efter alternativa inkomster till hushållen och staten måste tillåta det utan att skatta sönder verksamheterna till den grad att det är lönlöst att ens försöka. Jag menar inte att man skall släppa allt totalt fritt, men vissa verksamheter borde premieras. Till exempel tillverkning eller odling i en skala som inte kan betecknas som industriell. Att skattefritt på ett torg eller i en saluhall få sälja det man odlat eller framställt. Inkomster av eget arbete som man lagt ned tid på att få fram. Potatis, grönsaker, kryddor etc. Man skulle slippa att ens behöva tänka på hur hårt råvarorna besprutats med gifter eller hur mycket man manipulerat med dess gener, eller hur mycket utsläpp i naturen det blivit av transporterna till storbutikerna. Lokalt producerade råvaror utan bieffekter som garanterat skulle vara rättvisemärkta.
Nu förstår jag givetvis att det aldrig skulle kunna försörja eller bära en stad/bygd enbart. Men det skulle vara ett mycket trevligt inslag i vår tillvaro och det skulle uppmuntra människor till att leva närmare jorden och naturen och med varandra. Istället för att arbeta en hel dag på en fabrik eller ett kontor, komma hem och sjunka ned i soffan med en färdigrätt och kolla på TV, skulle råvarorna höja intresset för vällagad mat.

För det man gör med egna händer är man stoltast över. Att människor är utbrända och inte orkar mer än sitt arbete och sedan försakar både familj, vänner för att sitta hemma och ha ångest över att tiden inte räcker till att leva är ju ett vanligt fenomen. Det är det samhället vi lever i idag och det kommer inte avta. Vad vi kan göra är att uppmuntra till egna initiativ att försörja och stötta lokala producenter på lokala marknader. Uppmuntra till möten mellan människor av alla nationaliteter eftersom vi nu är ett mångkulturellt samhälle. Blanda folkslagens färdigheter på ett och samma torg, få det att sjuda av liv och glädje.

Låt en turk sälja sina hemtillverkade sötsaker jämte den svenske hemodlarens kryddor och serbens handgjorda dojor. Låta alla med en idé om att dra in några slantar mötas på ett och samma torg och liva upp det. Alla folkslag äter och behöver skor någon gång. Den här formen av handel borde som sagt premieras och vara skattefri så att alla har chansen att dra in några extra kronor när de ändå inte får några fallskärmar eller miljardbonusar att dryga ut hushållskassan med. Jag fantiserar om att det skulle betyda otroligt mycket för den nationella andan och stärka banden mellan människor lokalt och att effekten av det skulle medföra att hela samhället skulle få en annan attityd. Ideér skulle födas, samarbeten inledas, ett givande och ett tagande. Byta skor mot ett par säckar potatis eller sötsaker mot en burk med spännande krydda. Helt enkelt rycka i nödbromsen för ett skenade samhälle och göra livet innehållsrikt igen för alla och inte bara några få.

Det existerar naturligtvis torghandel på många platser främt i storstadsregionerna och sedan ute på landsbygden vid återkommande marknader höst, vår, sommar och vinter. Men tänk ett Hötorg varje fredag och lördag i varje stad och by. Någon timmes strosande runt vad som kan erbjudas och som är säsongsbetonat beroende på vad som finns att tillgå i naturen eller kan framställas skulle vara betydande för allas själar tror jag. Betydligt trevligare än att springa och plocka ihop alla halv eller helfabrikat i tystnad på en stormarknad. Man skulle kunna välja själv. Visst man måste ju ha de stora matbutikerna kvar eftersom allt inte kan tillverkas eller odlas, men det skulle säkerligen gå att kombinera. Enda “nackdelen” som kan vara är att pengar byter händer utan att staten får ta sin del, men de summor det rör sig om skulle inte påverka statsapparaten nämnvärt. Om så skulle vara fallet kan man ju börja fundera på vad frihet, lycka och initiativ egentligen kan värderas i pengar?
Det fungerar ju i många andra länder så varför inte här? Hur många har inte gått och strosat på en marknad i utlandet där man erbjuder lokala råvaror och tänkt att detta har vi inte hemma i Sverige, men vi borde ha det. Det är ju supermysigt och väcker många olika sinnen. Färger, dofter, smaker. Mår man bra i själen ägnar man inte tid till att bråka med grannen om ljudvolymen på hans fest eller stirra snett på dem som är mer företagsamma och har mer än en själv. Gatorna skulle istället fyllas med människor istället för att vara folktomma och det betyder ju i sig att de som ägnar sig åt kriminalitet inte skulle vara ensamma på gatorna och människor skulle inte behöva frukta att vara ute. De områden som betraktas som farliga är ju just folktomma gator och torg. En levande handelsplats eller marknad medför så otroligt mycket mer än bara mat på bordet. Vilja-företagsamhet-yrkeskunskap-själaro-bättre produkter-extra inkomster-möten mellan människor-frihet-eftertänksamhet-respekt-samhällsansvar-omtanke. Inte bara 2-4 gånger om året utan dagligen. Kanske en utopi som inte alls är genomförbar eftersom vi människor har mycket svårt att dra ned på tempot. Men i princip räcker det ju att en eller två börjar med sin försäljning och att människor väljer dem före stormarknaderna. Finns det möjlighet att köpa grönsaker kanske man behöver annat också och vips så har man flyttat liv och rörelse in i städerna igen istället för komplexen utanför.
Nu kan mina tankar om detta verka en smula ostrukturerade, men jag gillar inte att sitta och editera och skriver hellre i den takt mina funderingar dyker upp. Tror att budskapet i det jag vill säga går hem ändå till er som läser .

tisdag 7 april 2009

Terrorn mot sig själv!!

Jag låg och funderade på nåt inatt när jag inte kunde sova! Detta med att hela förbannade livet från det man blir medveten om sin kropp ,hur den är formad,kan formas, hur vi kan förstöra den med socker,skräpmat,droger..så är det en evig kamp mot kilon,kalorier...
Man matas med bilder via media,tv -program ,om hur det rätta idealet ser ut..Varenda dag står det i tidningarna om den rätta frisyren, dom rätta kläderna....Och det bästa av allt!!! Följ detta fem veckors program så får du platt mage och fast röv !!!
Så ALLA kan alltså få ett sexpack på magen efter bara fem veckor???? Även alla kvinnor där huden och musklerna blivit så uttänjda efter barnafödande ??
Alla män med "ölkagge" ,kan dom ochså få en Martin Lidbergkropp??? Det är inte lätt!!!!! Hela livet...varje dag är det en ren jävla terror att vara människa....Man ska inte röka för alla cancer sjukdomar du kan få..Man ska inte dricka för mycket alkohol för man blir beroende,ful,tjock och även vissa cancer sjukdomar är kopplade till alkohol...Droger som Lsd, kokain vet vi ju redan vad farligt det är...
Man ska inte äta godis för man blir sockerberoende,får hål i tänderna, blir tjock, !!!! Äter man skräpmat så ökar risken för hjärt och kärl sjukdomar, kolestorolet skjuter i höjden och man blir överviktig givetvis ,ökar risken för diabetes o.s.v
Man ska röra på sig minst 30 min varje dag och det är ändå ganska lite..vill du bli riktigt vältränad ,öka på kondisen ska du träna minst en timme om dagen fyra dagar i veckan..ja just ja solen ska man ochså passa sig för..mellan kl 10 -14 så sitt helst under ett parasoll eller ha en ljus t-shirt på dig....Och sola för fan inte solarium under årets mörka månader får du får du hudcancer och ser ut som ett krokodilskinn i ansiktet..
Sen ska naglar klippas, fila spruckna hälar,hålla rent örat från vax,tvätta håret regelbundet,borsta tänderna minst två ggr om dagen, utöver det så använd helst tandtråd och munskölj ochså så du SPRÄNGER bort bakterier !!!!
Alltså fattar ni vilken terror det är hela livet om man vill vara någorlunda sund!!??
jo, så ska man tömma tarmen ochså en gång per dag....vanligtvis på morgonen...
Jag funderade på detta inatt för jag inser att även om man har tränat mycket som jag har gjort ,man slet på spinningen en timme , sen styrketräning i 30 min...3-4 dagar i veckan, utöver det så gick jag promenader , inte fan fick jag platt mage full med rutor !!!! och slutar man så blir de så kallade musklerna ganska stora och slappa....slit helt i onödan alltså..??
Oj ,man skulle kunna skriva hur mycket som helst om kroppen och alla sjukdomar...Men jag är bara så ruggit trött på att tänka mig för varje dag!! Är jag sugen på ett glas rött? ja men se där det får du inte ta! känner för smågodis ikväll..aja bajja...ALLT. ALLT ska man helst avstå ifrån!!! Unnar man sig typ 100 gram smågodis ja då har du fått 419 kcl extra den dagen!! VA??? det är inte lite det!!!!
Nej nu ska jag inte tjata om detta mer!! ska ut och jogga i uppförsbacke nu..pumpa bajjlådan fast..sen ska jag knapra vitkål till lunch!!! Livet är härligt va???