måndag 14 september 2009

Behövs eller inte??

En artikel handlar om att äldre människor får för mycket och för många olika mediciner. Men nu undrar jag, om mediciner är så himla bra varför fungerar inte dessa på de som är som mest utsatta? Gamla, svaga och de som bäst behöver mediciner. Är det kanske så att yngre personer är så mycket starkare i sin kropp att de enklare klarar av alla de kemiska preparat som mediciner just för att de är så unga? Är det naturligt att tillföra kemiska preparat till kropp och sinne? Jag tycker inte det! Nu arbetar jag i mitt yrke som pedagog för människor som mår psykiskt dåligt. I denna världen finns det så otroligt många människor som äter antidepressiva mediciner och dessa gör ju bara att sina dilemman dövas för en tid men problemen som finns i ditt sinne försvinner inte alls för det. De finns kvar men vi låter oss luras att allt är bra för en tid tills att de inte fungerar och nya mediciner måste tillsättas. Jag vet också att när man har så fruktansvärt "ont" i sinnet så gör man vad som helst för att finna balans igen. Då är det många som säger till psykiatrikern om man kan få mediciner, av medicinerna kan man då bli ett skal, en avstängd individ som inte längre hade kontakt med sina känslor. Detta skulle inte jag vilja utsättas för, det finns andra sätt att må bra på, Så till er som inte funnit denna känsla, fortsätt söka och ge aldrig upp!!

Inga kommentarer: