Behövs eller inte??

En artikel handlar om att äldre människor får för mycket och för många olika mediciner. Men nu undrar jag, om mediciner är så himla bra varför fungerar inte dessa på de som är som mest utsatta? Gamla, svaga och de som bäst behöver mediciner. Är det kanske så att yngre personer är så mycket starkare i sin kropp att de enklare klarar av alla de kemiska preparat som mediciner just för att de är så unga? Är det naturligt att tillföra kemiska preparat till kropp och sinne? Jag tycker inte det! Nu arbetar jag i mitt yrke som pedagog för människor som mår psykiskt dåligt. I denna världen finns det så otroligt många människor som äter antidepressiva mediciner och dessa gör ju bara att sina dilemman dövas för en tid men problemen som finns i ditt sinne försvinner inte alls för det. De finns kvar men vi låter oss luras att allt är bra för en tid tills att de inte fungerar och nya mediciner måste tillsättas. Jag vet också att när man har så fruktansvärt "ont" i sinnet så gör man vad som helst för att finna balans igen. Då är det många som säger till psykiatrikern om man kan få mediciner, av medicinerna kan man då bli ett skal, en avstängd individ som inte längre hade kontakt med sina känslor. Detta skulle inte jag vilja utsättas för, det finns andra sätt att må bra på, Så till er som inte funnit denna känsla, fortsätt söka och ge aldrig upp!!

Tanken att skänka pengar.

Slår upp ögonen, slår på TVn och nyheterna och trots att jag tekniskt sett inte ens är vaken blir jag förbannad. Man säger att biståndet från Röda Korset inte kommer fram till de nödställda, att miljoners miljoner förskingrats. Jag blir inte förbannad över bedrägeriet i sig utan att det kablas ut som en nyhet nu. Återigen en sån där sak som vi alla vetat, alla sagt. Våra gåvor kommer aldrig fram, åtminstone inte till fullo. Det har ju gått att se med egna ögon om man varit en smula uppmärksam. Miljoners miljoner trillar in i dessa sparbössor och insamlingar, år efter år, men har bilderna av människor i svält och nöd minskat? Nej just det. Visst det har skickats en del ris som krigsherrar tagit och bytt mot vapen, det har satts upp några tält, några läkare och några proteser, men även för en novis är det lätt att se att pengarna försvinner på vägen. Har bara inte varit klart vem som stoppat dem i fickan. Och först nu. Den 25 augusti är det en nyhet att “Hoppsan biståndet kommer inte fram“. År efter år efter år har människor delat med sig av sina pengar för att förhoppningsvis lätta sitt samvete och i andra hand hjälpa någon annan, trots att vi alla vetat att administrationen tar minst hälften och någon annan den andra. Orsaken till att jag nästan aldrig skänker en spänn med mina privata pengar utan att kolla hur man egentligen använder bidragen. Nyhet my ass. “Är det rätt sätt att hjälpa, kommer pengarna till offren? “. Nej uppenbarligen inte.

Tysken och gubbsjukan

För övrigt träffade jag under helgen en tysk som faktiskt var trevlig. I 40-års åldern, kille och jag misstog honom för att vara engelsman. Han var nazistsvinens guide och kunde bekräfta mycket av mina tankar om just tyskar. Dock fick jag en liten knäpp på näsan då han övertygade mig om att det var tyskar som bott innanför den gamla järnridån som var dålig på engelska och de som hela tiden bott i väst som kunde den. Givetvis givetvis tänkte jag. Om jag hade tilltalat dem på ryska så hade de ju begripit. Nu kan jag inte speciellt mycket ryska. “Sträck upp era vapen” men jag har inte sett att just dessa tyskar har några vapen förutom onda blickar man får när man rycker på axlarna och inte svarar på deras tjatter. Hur som helst talade jag länge och väl med denna guide och han frågade om jag hade Facebook. Har aldrig haft en tysk på Facebook så det skall bli intressant. Tog dessutom foton på honom tillsammans med två tjejer på festen som hade de absolut kortaste kjolarna jag sett hitills. Han var i extas och det var jag med faktiskt. Försökte vinkla kameran så att den skulle knäppa lite underifrån. Efteråt flinade vi åt varandra och han sade att han skulle mejla över fotona. Det finns då ett språk som vi alla talar likadant på jorden, speciellt män emellan.

Kallt kaffe i sängen.

Det händer saker i bloggvärlden noterar jag. Har inte hunnit med att läsa just något men skall försöka uppdatera mig lite under dagen sittandes under ett körsbärsträd med en kall öl och förhoppningsvis lite mer ifred än de senaste dagarna. Bland annat viskas det om att en viss bloggerska med förkärlek för bedrägerier figurerar på ordentliga nakenkort, så kallad “split beaver”, har fått fotona skickade till mig så det skall undersökas med lupp och pincett minsann. En annan bloggerska har årsredovisningen klar och uppvisar något som inte stämmer. Egentligen orkar jag inte bry mig men det är som sagt en del lösa trådar som skall knytas samman med mina egna tidigare inlägg.

Övrigt denna vecka och speciellt morgon så blev jag serverad kaffe på sängen av en 17-åring. Givetvis spilldes kaffet rakt i sängen men som tur var, var det iskallt då grabben inte riktigt begriper hur man gör kaffe, att pappa vill ha kaffet när det är varmt. Sött på nått vis även om ungar kan vara ganska komplext härliga . Ibland blixtrar de dock till och jag finner att många av mina egna observationer av vardagliga saker är ganska lika barnens. Vet inte om detta innebär att de är på min nivå eller att jag är på deras…

Även om jag kanske inte uppdaterar bloggen så frekvent så för jag anteckningar över saker jag skall ta upp senare. Passar på att njuta av de få ljusa dagar som återstår innan hösthelvetet kommer på riktigt. Plockade svamp en eftermiddag också och det gav ganska rejäl utdelning. Faktiskt så mycket att vi tvingades sluta plocka för korgen hade ingen mer plats, var dessutom skittråkigt att rensa dem.

Flytthjälpen!!!!!!!!

Ibland undrar jag varför jag öppnar käften alls. Jag avskyr folk som flyttar såvida det inte är mycket långt bort. Nu erbjöd jag mig tidigare under sommaren att hjälpa till vid en flytt för att det verkligen är för en god sak. Idag blev det bestämt att det skulle ske på eftermiddagen vilket gör mig lätt stressad eftersom jag dels måste åka en himla lång väg och sen själva flyttandet. Varför använder inte fler firmor att göra det? Man slipper ju nästan allt och det finns till och med människor som städar åt en efteråt. Och jag är inte riktigt i form för att bära omkring en massa saker, men jag kan heller inte dra mig ur. Dels vore det inte snällt och dels behöver människan verkligen få lämna allt i den nuvarande bostaden bakom sig. Nåja jag återkommer väl med samtliga leder brutna eller knäckta och helt ur spel för Festivaldax på lördag. Pust, suck och helvete.

Organ(ist)!!!

Bara jag som tycker att ordet organist är helfestligt? Jag drar alltid snuskiga parareller till ordet och nyss hörde jag det på radio P3 och småfnissade. Nu skall jag fråga en mindre vetande tjejkompis om hon kan förklara ordet. Jag hoppas få en mycket bra förklaring. Ungefär som när jag frågade en flickvän i ungdomens dagar om vad äggledare var och hon svarade “Ehh e det han som bestämmer i en hönsgård?”

Majonnäsburken och två koppar kaffe

När saker och ting i Ditt liv nästan har blivit för mycket för Dig att hantera, när dygnets 24 timmar inte känns nog, kom ihåg majonnäsburken och två koppar kaffe:
En professor stod inför sina filosofistudenter med några föremål på bordet framför sig. När lektionen började lyfte han under tystnad upp en mycket stor och tom majonnäs burk av glas och började fylla den upp till kanten med golfbollar. Han frågade sedan sina studenter om burken var full. Studenterna samtyckte till att den var det. Då lyfte professorn upp en ask med småsten och hällde dem i burken. Han skakade den lätt. småstenarna rullade ner i tomrummen mellan golfbollarna. Återigen frågade han studenterna om burken var full. De höll med om att den var det. Därefter lyfte professorn upp en ask med sand och hällde sanden i burken. Sanden fyllde upp resten av tomrummen. Han frågade ännu en gång om burken var full. Återigen svarade studenterna med ett enhälligt 'ja'.. Då lyfte professorn fram två koppar kaffe som stått under bordet och hällde hela deras innehåll i burken, vilket effektivt fyllde upp det återstående tomrum som kunde finnas kvar mellan sandkornen. Studenterna skrattade. Nu, sa professorn medan skratten klingade ut, vill jag att ni tänker er att den här burken representerar ert liv. Golfbollarna representerar de viktiga sakerna som familj, barn, hälsa och annat som ligger passionerat i ert hjärta. Sådant som - om allt annat gick förlorat och bara dessa saker återstod - ändå skulle uppfylla och berika ert liv. Småstenarna representerar andra saker som betyder något, som hem, jobb och bil. Sanden representerar allt annat - småsakerna. Om ni lägger sanden i burken först, fortsatte professorn, går det inte att få plats med golfbollarna eller småstenen. Samma sak är det med livet. Om du lägger all tid och energi på småsaker finns det inte plats för det som är viktigt för dig. Så, var uppmärksam på det som är oumbärligt för din lycka. Umgås med dina barn. Ta med din partner ut på middag. Ägna en omgång till, åt det som gör dig passionerad. Tids nog kan du städa huset och annat som är mindre viktigt. Ta hand om "golfbollarna" först - sakerna som verkligen betyder något. Återställ det som är viktigast i ditt liv. Resten är bara sand. En av studenterna räckte upp sin hand och frågade vad kaffet representerar. Professorn log och sade, jag är glad att du frågar. Kaffet finns med för att visa er att hur fullt och pressat ert liv än känns, så finns det alltid plats för en fika med en vän.