Tanken att skänka pengar.

Slår upp ögonen, slår på TVn och nyheterna och trots att jag tekniskt sett inte ens är vaken blir jag förbannad. Man säger att biståndet från Röda Korset inte kommer fram till de nödställda, att miljoners miljoner förskingrats. Jag blir inte förbannad över bedrägeriet i sig utan att det kablas ut som en nyhet nu. Återigen en sån där sak som vi alla vetat, alla sagt. Våra gåvor kommer aldrig fram, åtminstone inte till fullo. Det har ju gått att se med egna ögon om man varit en smula uppmärksam. Miljoners miljoner trillar in i dessa sparbössor och insamlingar, år efter år, men har bilderna av människor i svält och nöd minskat? Nej just det. Visst det har skickats en del ris som krigsherrar tagit och bytt mot vapen, det har satts upp några tält, några läkare och några proteser, men även för en novis är det lätt att se att pengarna försvinner på vägen. Har bara inte varit klart vem som stoppat dem i fickan. Och först nu. Den 25 augusti är det en nyhet att “Hoppsan biståndet kommer inte fram“. År efter år efter år har människor delat med sig av sina pengar för att förhoppningsvis lätta sitt samvete och i andra hand hjälpa någon annan, trots att vi alla vetat att administrationen tar minst hälften och någon annan den andra. Orsaken till att jag nästan aldrig skänker en spänn med mina privata pengar utan att kolla hur man egentligen använder bidragen. Nyhet my ass. “Är det rätt sätt att hjälpa, kommer pengarna till offren? “. Nej uppenbarligen inte.

Tysken och gubbsjukan

För övrigt träffade jag under helgen en tysk som faktiskt var trevlig. I 40-års åldern, kille och jag misstog honom för att vara engelsman. Han var nazistsvinens guide och kunde bekräfta mycket av mina tankar om just tyskar. Dock fick jag en liten knäpp på näsan då han övertygade mig om att det var tyskar som bott innanför den gamla järnridån som var dålig på engelska och de som hela tiden bott i väst som kunde den. Givetvis givetvis tänkte jag. Om jag hade tilltalat dem på ryska så hade de ju begripit. Nu kan jag inte speciellt mycket ryska. “Sträck upp era vapen” men jag har inte sett att just dessa tyskar har några vapen förutom onda blickar man får när man rycker på axlarna och inte svarar på deras tjatter. Hur som helst talade jag länge och väl med denna guide och han frågade om jag hade Facebook. Har aldrig haft en tysk på Facebook så det skall bli intressant. Tog dessutom foton på honom tillsammans med två tjejer på festen som hade de absolut kortaste kjolarna jag sett hitills. Han var i extas och det var jag med faktiskt. Försökte vinkla kameran så att den skulle knäppa lite underifrån. Efteråt flinade vi åt varandra och han sade att han skulle mejla över fotona. Det finns då ett språk som vi alla talar likadant på jorden, speciellt män emellan.

Kallt kaffe i sängen.

Det händer saker i bloggvärlden noterar jag. Har inte hunnit med att läsa just något men skall försöka uppdatera mig lite under dagen sittandes under ett körsbärsträd med en kall öl och förhoppningsvis lite mer ifred än de senaste dagarna. Bland annat viskas det om att en viss bloggerska med förkärlek för bedrägerier figurerar på ordentliga nakenkort, så kallad “split beaver”, har fått fotona skickade till mig så det skall undersökas med lupp och pincett minsann. En annan bloggerska har årsredovisningen klar och uppvisar något som inte stämmer. Egentligen orkar jag inte bry mig men det är som sagt en del lösa trådar som skall knytas samman med mina egna tidigare inlägg.

Övrigt denna vecka och speciellt morgon så blev jag serverad kaffe på sängen av en 17-åring. Givetvis spilldes kaffet rakt i sängen men som tur var, var det iskallt då grabben inte riktigt begriper hur man gör kaffe, att pappa vill ha kaffet när det är varmt. Sött på nått vis även om ungar kan vara ganska komplext härliga . Ibland blixtrar de dock till och jag finner att många av mina egna observationer av vardagliga saker är ganska lika barnens. Vet inte om detta innebär att de är på min nivå eller att jag är på deras…

Även om jag kanske inte uppdaterar bloggen så frekvent så för jag anteckningar över saker jag skall ta upp senare. Passar på att njuta av de få ljusa dagar som återstår innan hösthelvetet kommer på riktigt. Plockade svamp en eftermiddag också och det gav ganska rejäl utdelning. Faktiskt så mycket att vi tvingades sluta plocka för korgen hade ingen mer plats, var dessutom skittråkigt att rensa dem.

Flytthjälpen!!!!!!!!

Ibland undrar jag varför jag öppnar käften alls. Jag avskyr folk som flyttar såvida det inte är mycket långt bort. Nu erbjöd jag mig tidigare under sommaren att hjälpa till vid en flytt för att det verkligen är för en god sak. Idag blev det bestämt att det skulle ske på eftermiddagen vilket gör mig lätt stressad eftersom jag dels måste åka en himla lång väg och sen själva flyttandet. Varför använder inte fler firmor att göra det? Man slipper ju nästan allt och det finns till och med människor som städar åt en efteråt. Och jag är inte riktigt i form för att bära omkring en massa saker, men jag kan heller inte dra mig ur. Dels vore det inte snällt och dels behöver människan verkligen få lämna allt i den nuvarande bostaden bakom sig. Nåja jag återkommer väl med samtliga leder brutna eller knäckta och helt ur spel för Festivaldax på lördag. Pust, suck och helvete.