Levande handel+ möten mellan olika människor

Egentligen började dessa funderingar för ett par dagar sedan under en diskussion kring att leva enkelt. Alltså att uppskatta de där sakerna man ser dagligen på ett annat sätt än vad vi gör. Att se skönheten i en planta som växer, lyssna på den där satans pipfågeln utanför fönstret på morgonen och njuta av allt som finns och inte kostar 1200 spänn att uppleva. Någonstans kanske harmonin mellan allt spelar in. Sedan nämnde en nyare bekantskap något om att jag borde besöka en högst levande marknad i Thailand. På tal om att importera chili. Fick mina tankehjul att börja snurra i ett gammalt spår som jag lagt på is. Eftersom det berör en hel del områden kommer detta bli ett mycket långt inlägg.

Utanför de tre största städerna i Sverige har de gamla marknaderna försvunnit helt. Visst det förekommer ett par om året av tradition, men det som säljs där har inget med min tanke att göra alls. Saluhallarna i just storstäderna har även dem tappat mer och mer av grundkonceptet med marknad och handel. Att vi får fina råvaror är inget negativt, men jag önskar att dessa handelsformer kunde utvecklas eller snarare återgå till det som omnämndes till “gamla bondesamhällets” handel. För det som idag skall vara en plats för handel, utbyte av tjänster har blivit något helt annat. Gigantiska byggnadskomplex ägt av enskilda företag. Man har en avdelning för bröd, en för kött, en för grönsaker och en för TV-apparater om man behöver en sådan. Det är samma ägare vilket medför att priserna inte kan diskuteras, utbudet är helt och hållet styrt av säljaren. Varumärken. Dessutom hur många åker till Coop Forum eller ICA Maxi för att strosa runt en heldag och titta på utbudet och möta människor? Trots att det är ett slags levande marknad är det tämligen stendött på liv.

Jag vill återgå till tiden när det var torghandel i varje stad och bygd. Där varorna som såldes var odlade eller tillverkade av lokala producenter och alla termer med gröna nyckelhål, ekologiskt odlade saker inte kännetecknades av ett brutalt överpris. Man får inte glömma att själva grunden för möten mellan människor inom och utom landet bottnar i handel och utbyte av kunskaper. Traditioner och yrkesstolthet. Hur många har på sistone sett en skomakare?

Det talas ju ofta om att vi skall vara företagsamma och i allt mindre utsträckning söka bidrag utan arbeta och försörja oss själva. I det har staten rätt. Alla skall kunna arbeta och försörja sig. För att uppnå det måste dels människorna börja se sig om efter alternativa inkomster till hushållen och staten måste tillåta det utan att skatta sönder verksamheterna till den grad att det är lönlöst att ens försöka. Jag menar inte att man skall släppa allt totalt fritt, men vissa verksamheter borde premieras. Till exempel tillverkning eller odling i en skala som inte kan betecknas som industriell. Att skattefritt på ett torg eller i en saluhall få sälja det man odlat eller framställt. Inkomster av eget arbete som man lagt ned tid på att få fram. Potatis, grönsaker, kryddor etc. Man skulle slippa att ens behöva tänka på hur hårt råvarorna besprutats med gifter eller hur mycket man manipulerat med dess gener, eller hur mycket utsläpp i naturen det blivit av transporterna till storbutikerna. Lokalt producerade råvaror utan bieffekter som garanterat skulle vara rättvisemärkta.
Nu förstår jag givetvis att det aldrig skulle kunna försörja eller bära en stad/bygd enbart. Men det skulle vara ett mycket trevligt inslag i vår tillvaro och det skulle uppmuntra människor till att leva närmare jorden och naturen och med varandra. Istället för att arbeta en hel dag på en fabrik eller ett kontor, komma hem och sjunka ned i soffan med en färdigrätt och kolla på TV, skulle råvarorna höja intresset för vällagad mat.

För det man gör med egna händer är man stoltast över. Att människor är utbrända och inte orkar mer än sitt arbete och sedan försakar både familj, vänner för att sitta hemma och ha ångest över att tiden inte räcker till att leva är ju ett vanligt fenomen. Det är det samhället vi lever i idag och det kommer inte avta. Vad vi kan göra är att uppmuntra till egna initiativ att försörja och stötta lokala producenter på lokala marknader. Uppmuntra till möten mellan människor av alla nationaliteter eftersom vi nu är ett mångkulturellt samhälle. Blanda folkslagens färdigheter på ett och samma torg, få det att sjuda av liv och glädje.

Låt en turk sälja sina hemtillverkade sötsaker jämte den svenske hemodlarens kryddor och serbens handgjorda dojor. Låta alla med en idé om att dra in några slantar mötas på ett och samma torg och liva upp det. Alla folkslag äter och behöver skor någon gång. Den här formen av handel borde som sagt premieras och vara skattefri så att alla har chansen att dra in några extra kronor när de ändå inte får några fallskärmar eller miljardbonusar att dryga ut hushållskassan med. Jag fantiserar om att det skulle betyda otroligt mycket för den nationella andan och stärka banden mellan människor lokalt och att effekten av det skulle medföra att hela samhället skulle få en annan attityd. Ideér skulle födas, samarbeten inledas, ett givande och ett tagande. Byta skor mot ett par säckar potatis eller sötsaker mot en burk med spännande krydda. Helt enkelt rycka i nödbromsen för ett skenade samhälle och göra livet innehållsrikt igen för alla och inte bara några få.

Det existerar naturligtvis torghandel på många platser främt i storstadsregionerna och sedan ute på landsbygden vid återkommande marknader höst, vår, sommar och vinter. Men tänk ett Hötorg varje fredag och lördag i varje stad och by. Någon timmes strosande runt vad som kan erbjudas och som är säsongsbetonat beroende på vad som finns att tillgå i naturen eller kan framställas skulle vara betydande för allas själar tror jag. Betydligt trevligare än att springa och plocka ihop alla halv eller helfabrikat i tystnad på en stormarknad. Man skulle kunna välja själv. Visst man måste ju ha de stora matbutikerna kvar eftersom allt inte kan tillverkas eller odlas, men det skulle säkerligen gå att kombinera. Enda “nackdelen” som kan vara är att pengar byter händer utan att staten får ta sin del, men de summor det rör sig om skulle inte påverka statsapparaten nämnvärt. Om så skulle vara fallet kan man ju börja fundera på vad frihet, lycka och initiativ egentligen kan värderas i pengar?
Det fungerar ju i många andra länder så varför inte här? Hur många har inte gått och strosat på en marknad i utlandet där man erbjuder lokala råvaror och tänkt att detta har vi inte hemma i Sverige, men vi borde ha det. Det är ju supermysigt och väcker många olika sinnen. Färger, dofter, smaker. Mår man bra i själen ägnar man inte tid till att bråka med grannen om ljudvolymen på hans fest eller stirra snett på dem som är mer företagsamma och har mer än en själv. Gatorna skulle istället fyllas med människor istället för att vara folktomma och det betyder ju i sig att de som ägnar sig åt kriminalitet inte skulle vara ensamma på gatorna och människor skulle inte behöva frukta att vara ute. De områden som betraktas som farliga är ju just folktomma gator och torg. En levande handelsplats eller marknad medför så otroligt mycket mer än bara mat på bordet. Vilja-företagsamhet-yrkeskunskap-själaro-bättre produkter-extra inkomster-möten mellan människor-frihet-eftertänksamhet-respekt-samhällsansvar-omtanke. Inte bara 2-4 gånger om året utan dagligen. Kanske en utopi som inte alls är genomförbar eftersom vi människor har mycket svårt att dra ned på tempot. Men i princip räcker det ju att en eller två börjar med sin försäljning och att människor väljer dem före stormarknaderna. Finns det möjlighet att köpa grönsaker kanske man behöver annat också och vips så har man flyttat liv och rörelse in i städerna igen istället för komplexen utanför.
Nu kan mina tankar om detta verka en smula ostrukturerade, men jag gillar inte att sitta och editera och skriver hellre i den takt mina funderingar dyker upp. Tror att budskapet i det jag vill säga går hem ändå till er som läser .